Phytophthora-angrepp i ärt – en ny allvarlig rotsjukdom i Sverige

Sammanfattning av slutrapport
Observationer av en hittills okänd oosporbildande rotpatogen har gjorts under längre tid på ärt och åkerböna. Målet med projektet var att kartlägga värdar för patogenen, klargöra arttillhörighet med molekylära verktyg och undersöka eventuell resistens. Resultaten tyder på att det är en ny art och den har fått namnet Phytophthora pisi sp. nov. Arter klassade som mottagliga inkluderar ärt, åkerböna och fodervicker, men även lins och kikärt. Baljväxter som lusern, lupin, käringtand, klöverarter, vanlig grön böna var resistenta mot angrepp. Resultaten från dessa tester utförda i växthus kunde verifieras i tre växtföljdsförsök. Förfrukterna ärt, åkerböna, fodervicker uppförökade P. pisi och gav rotangrepp och lägre skörd i ärt och åkerböna. Resistensscreening tyder på att det i ärt inte finns några skillnader medan det i åkerböna finns en stor variation med både resistenta och mottagliga sorter. Slutsatsen är att P. pisi i framtiden kommer att vara en viktig faktor i växtföljd och sortval.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Åkerböna har i växtföljdssammanhang ofta uppfattats som en lämplig ersättare till foderärt när dessa har drabbats av den allvarliga sjukdomen ärtrotröta, men slutsatserna i detta projekt tyder på att det inte alltid är självklart. Tidigare har man betraktat algsvampen Aphanomyces euteiches (som ej angriper åkerböna) som den dominerande orsaken till ärtrotröta, men i det här projektet har vi studerat en tidigare okänd jordburen rotpatogen som kan orsaka svår rotröta både i ärt och åkerböna, och som under de senaste tio åren observerats i de jordtester för ärtrotröta som utförs av Findus AB i Bjuv.
Analyser av data framtagna med molekylära verktyg visade att det är en tidigare obeskriven art som står nära den globalt viktiga Phytophthora sojae. Föreslaget namn är Phytophthora pisi sp. nov.
Ett stort antal arter, både kulturväxter och vilda arter, testades i växthus för att utreda vilka som angreps av den nya patogenen. Det visade sig att de för Sverige aktuella grödorna ärt, åkerböna och fodervicker angreps och dessutom kikärt och lins. Ett antal vildväxande arter i släktena Lathyrus och Vicia angreps också. Andra agronomiskt viktiga baljväxter som lusern, lupin, käringtand, klöverarter, vanlig grön böna var resistenta mot angrepp. Dessa resultat kunde verifieras i tre olika långliggande växtföljdsförsök. Åkerböna, ärt, fodervicker, blå lupin och rödklöver odlades under tre år för att få en uppförökning av patogenen och följdes av ärt och åkerböna det fjärde året. Både angreppsgrad och skörd påverkades negativt efter förfrukterna åkerböna, ärt och fodervicker men var opåverkad efter lupin och rödklöver.
Tester av ett stort antal marknadssorter och material från genbanker tyder på att det i ärt inte finns några större skillnader i resistens, alla sorter är mottagliga. Dessbättre finns det i åkerböna en stor spännvidd från starkt resistenta till starkt mottagliga sorter. För åkerböna har sortprovning även utförts i smittade fält och resultaten bekräftar bilden av en stor variation i resistens.
Slutsatserna från projektet är att den nya rotpatogenen P. pisi i framtiden kommer att vara en faktor att räkna med när man som odlare planerar sin växtföljd och gör sitt sortval. I detta sammanhang kommer det också att bli än mer viktigt att känna till vilka sjukdomar växterna kan drabbas av i det specifika fältet och göra ett jordtest. Den nya arten av Phytophthora bildar, liksom Aphanomyces, vilsporer som kan finnas under lång tid i jorden och man måste undvika uppförökning av dessa. Eftersom både ärt och åkerböna är värdväxter och uppförökar patogenen ska de inte odlas för tätt i växtföljden. Den gällande rekommendationen på åtta år mellan odling av ärt bör gälla även för odling av åkerbönor eller ärt och åkerböna. Kemisk bekämpning inte är möjlig, men man kan påverka infektionen genom andra åtgärder. Sjukdomen gynnas av vattenmättade förhållanden då infektionen sker med simmande zoosporer. Därför ska man vårda sina fält och ha en bra dränering som minskar vattenmättnaden i jorden och även undvika markpackning.