Pilotprojekt för provning av vete- och rågvete-sorters fusariumkänslighet

Sammanfattning av slutrapport
Projektet har haft som syfte att utprova metodik för testning av olika höstvete-, vårvete- och rågvetesorters känslighet för Fusariumangrepp. Projektet har pågått under skördeåren 2009 t.o.m. 2011 med finansiering från SLF 2009 och 2011. Försöken var förlagda till Borgeby försöksgård 2009 och både till Borgeby och Skepparslöv, utanför Kristianstad de följande åren. I projektet har Fusariuminfekterat material lagts ut på försökplatsen och försöken har dessutom bevattnats för att öka infektionsgraden. Resultaten har visat att sorternas känslighet är någorlunda samstämmiga mellan år och platser och att en testning av varje sort på två plaster under två år anses tillräckligt för att få en god uppfattning om sortens Fusariumkänslighet. Förutom gradering av axfusarios har provmaterial skördats och DON-analyser utförts på mogna kärnor. I vete var samstämmigheten god mellan axfusariosgradering och DON, medan den var betydligt sämre i rågvete.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Pilotprojekt för provning av vete- och rågvetesorters Fusariumkänslighet

Syfte
Projektet har haft som syfte att utprova metodik för testning av olika höstvete-, vårvete- och rågvetesorters känslighet för Fusariumangrepp. Erfarenheterna är tänkta att användas för en mer rutinmässig sortprovning när det gäller denna egenskap.

Resultat
Resultaten har visat att sorternas känslighet är någorlunda samstämmiga mellan år och platser.
Förutom gradering av axfusarios har provmaterial skördats och DON-analyser utförts på mogna kärnor. I vete var samstämmigheten god mellan axfusariosgradering och DON, särsklit bra för vårvete, medan den var betydligt sämre i rågvete. I rågvete noterades att sena sorter kunde ha låga axfusariosangrepp, men att DON-halterna trots detta var höga.
DON-halterna var över lag mycket höga, högre än de nivåer som normalt förekommer naturligt, men vi fick liknande rangordning av sorternas Fusariumkänslighet som under naturliga förhållanden. I ett försök där bevattningsintensiteten var lägre än det var tänkt, blev DON-halterna mer måttliga, men å andra sidan var här axfusariossymptomen mildare, vilket gjorde det svårare att rangordna sorterna.
Variationerna mellan rutorna vara ganska stor, men generellt något lägre än vid gradering av svamp på blad. Variationen var något mindre när det gäller DON jämfört med axfudariosgraderingarna, men skillnaden var inte så stor.
Resultaten har fortlöpnade diskuterats inom "Projektgruppen för Undvikande av Fusariumtoxiner i Svensk spannmål" och resultaten har använts för att lista sorter som anses mer resistenta mot Fusarium än genomsnittet i "Branschriktlinjer för att undvika Fusarium och Fusariumtoxiner. De höstvetsorter som listats som mer resistenta än genomsnittet i Branschriktlinjernas utgåva 2012 är Olivin, Ellvis, Kranich, Skalmeje, Akteur och Kosack. Vårvetesorterna som listats är Dacke, Quarna och Triso. Listningen bygger på en sammnvägning av resultaten från axfusariosgradering och DON.

Metod
Projektet har pågått under skördeåren 2009 t.o.m. 2011 med finansiering från SLF 2009 och 2011. Försöken var förlagda till Borgeby försöksgård 2009 och både till Borgeby och Skepparslöv, utanför Kristianstad de följande åren.
Ett sjuttiotal sorter, varav 40-50 höstvetesorter testades varje år, med 3 upprepningar av varje sort per plats. Det som skiljer dessa försök från ordinarie sortförsök är att rutorna är betydelgt mindre, ca 1 x 1 m stora och att de ympats med en blandning av olika Fusariumsvampar som först fått växa till på uppfuktade vete- och havrekärnor innan dessa torkats och spridits ut i försöken. Dessutom har försöken bevattnats från slutet av maj till slutet av juli. Skörden har gått till så att man skurit av hela strån och tröskat ur kärnorna med stationärt tröskverk. Graderingarna utfördes i mitten av juli, senare för vårvete än för höstvete och rågvete och DON-halterna på skördade kärnor utfördes med ELISA-teknik. Metoden med ympning och bevattning har använts i andra länder också, men det är inte så vanligt att man analyserar både axfusarios och DON. Samstämmigheten mellan metoderna DON och Axfusarios har också rapporterats som någorlunda bra i andra undersökningar, men skillnader mellan år kan vara stora.

Slutsatser och rekommendationer
Ympning och bevattning behövs framförallt för att få tydligt avläsningbara axfusarios-symptom.
En testning av varje sort på två plaster under två år anses tillräckligt för att få en god uppfattning om sortens Fusariumkänslighet.
Även om samstämmigheten mellan metoderna är god när det gäller vete, bör man rekommendera att förutom axfusarios även göra analyser av mykotoxiner som kan bildas av Fusarium och för närvarande är (DON) det toxin som är mest aktuellt att studera. Detta eftersom det finns risk att missa angrepp om man gör graderingen innan symptomen blivit tillräckligt tydliga.
Skördeförfarandet är ganska dock arbetsintensivt och man bör överväga alternativ.