Produktionssättets betydelse för etableringen av stadsträd - plantproduktion som förbereder plantan för urbana etableringsförhållanden.

Sammanfattning av slutrapport
Projektets syfte var att undersöka vilken betydelse produktionsmetoden har för etableringen av stadsträd. Påverkan av artens rotstruktur och platsens vattentillgång jämfördes. Försöket pågick under fem år på två olika platser och inkluderade två olika arter: rödek och fågelbär. Produktionsmetoderna var: barrotade, med klump, rotbeskurna, depåodlade och RCB-odlade. Resultaten visade att fyra år efter plantering hade endast den lättetablerade arten på den mer gynnsamma växtplatsen återfått en god tillväxt. Detta gällde samtliga metoder. Produktionsmetoden hade störst inflytande på vattenupptagningen första året efter plantering. Depåodlade träd hade lägre vattenstress än barrotade. Vattenstressen var dock inte mer än måttlig för någon av arterna eller metoderna. Arterna reagerade lika på metoderna. Indikationerna är att produktionsmetoden har mindre betydelse ju torrare ståndort. Slutsatserna från projektet är att plats och art har större betydelse än produktionsmetod för etableringen.

Populärvetenskaplig sammanfattning
I takt med att våra städer växer och förtätas, blir det allt svårare att lyckas med etableringen av träd i stadsmiljö. Den vanligaste orsaken till att träd inte får den goda etablering de behöver för en långsiktig utveckling, är vattenbrist. I urbana miljöer, där dräneringar, kompakteringar och konkurrensen om utrymme lett till att jorden ofta är väldigt torr, är problemet extra stort och det finns många exempel på stadsträdplanteringar där träden inte överlever de första åren.

God trädkvalitet
För att möta de tuffa förutsättningar som finns i stadsmiljö har man därför under senare år skapat nya system för att producera träd. Deras främsta syfte har varit att producera träd med mycket finrötter, eftersom träden i de traditionella systemen ofta förlorar stora delar av sitt rotsystem när de flyttas från plantskolan. På det viset har man hoppats kunna förbättra vattenupptagningen efter plantering, så att träden inte torkar ut och dör. Men, hur ett rotsystem bör se ut för att etableras i den torra miljö som stadslandskapet utgör, är inte klarlagt. För en lyckad etablering är det viktigt att trädens rötter både har en god vattenupptagningsförmåga och en god förmåga att bilda nya rötter, så att de förankras och kan klara sig utan extra bevattning. Det är inte säkert att träd från produktionsmetoder som stimulerar mycket finrötter, motsvarar de kraven.

Olika produktionsmetoder
För att testa ifall någon produktionsmetod var mer framgångsrik på torra ståndorter jämförde vi fem olika metoder. Dessa var: barrotade, med klump, rotbeskurna, depå-odlade och RCB-odlade (Root Control Bag). Barrotade och klumpade träd tillhör de vanligaste traditionella metoderna för trädproduktion, där man låter träden växa på friland och med jämna mellanrum lyfter upp dem och planterar om dem. Rotbeskurna träd får sina rötter beskurna på plats i marken och lyfts inte från sin plats. Till de mer moderna metoderna hör depå och RCB, och dessa kallas också för företableringsmetoder. De depåodlade träden placeras i en särskild container ovan jord som är perforerad och var syfte är att låta rötterna att växa ut till hålen, där de sedan ”beskärs” av luften, vilket stimulerar till förgrening i rotsystemet. RCB-odling innebär att träden placeras i en tygcontainer i marken, gjord av ett material som är så beständigt att rötterna kan växa ut genom det men inte expandera. Även detta ska stimulera rotförgrening inne i containern.

Försöket
I försöket ingick körsbär (Prunus avium) och rödek (Quercus rubra) med ett stamomfång på 16-18 cm en meter ovanför rothalsen. Träd av båda arterna och alla produktionsmetoderna planterades på två olika platser, en torrare och en med mer gynnsamma växtförutsättningar. Träden studerades därefter i fyra år, med fokus på trädens tillväxt och vattenupptagning.

Resultat från studien och dess betydelse
Resultaten från både tillväxt- och vattenupptagningsmätningarna visade att produktionsmetoderna hade störst inflytande på den plats där vattentillgången var god. Detta innebär att det inte fanns någon metod som var mer lämpad för att klara de torra miljöer som staden ofta består av. I den torrare miljön var där väldigt få skillnader mellan produktionsmetoderna, då samtliga träd fortfarande efter fyra år hade en mycket begränsad tillväxt. På den mer gynnsamma växtplatsen hade däremot alla körsbärsträd återfått en god tillväxt efter fyra år, och träd odlade i RCB eller som rotbeskurna och klumpade återfick sin goda tillväxt ett år tidigare. Det var alltså inte så att de moderna metoderna hade en klar fördel jämfört med de traditionella. Ekarna däremot, hade inte återfått en god tillväxt på den gynnsamma platsen efter fyra år. Att ek tog längre tid för återhämtning var förväntat eftersom det allmänt anses som ett svåretablerat släkte, till skillnad från körsbär.

Vattenupptagningsmätningarna visade att skillnader mellan produktionsmetoderna i förmåga att ta upp vatten främst var märkbar under det första året efter omplantering. De depåodlade träden av båda arterna hade på båda platserna en signifikant bättre vattenstatus än de barrotade. Därefter hade alla träd, inom de olika platserna, lika god kapacitet att ta upp vatten. Resultaten indikerar att de depåodlade träden var mindre stressade direkt efter omplantering, och detta skulle kunna innebära att de skulle kunna ha bättre förutsättningar att hantera ytterligare stressfaktorer, om sådana skulle läggas på dem. Till exempel stressfaktorer som insektsangrepp, ovanligt höga temperaturer eller vandaliseringsskador. Detta har vi dock inte kunnat testa inom försöket.

Resultaten visar också att de olika arterna inte reagerade olika på produktionsmetoderna. Man kan alltså inte säga att olika arter kräver olika behandling. Däremot var det tydligt att art och vattentillgång på platsen har stor betydelse för hur lång tid det tar för ett träd att återfå en god tillväxt.

Träden i den här studien planterades på våren före bladutspring. Vi kan därför inte svara på ifall produktionsmetoderna skulle ha större inflytande om träden planterats till exempel under sommaren. Möjligheten att lyckas med plantering av träd på sommaren brukar hävdas som en av fördelarna med de moderna produktionsmetoderna framför de traditionella. Detta har dock aldrig testas i en vetenskaplig studie.