Riskanalys och riskhantering i växtodlingsföretag

I projektet undersöktes ekonomiska risker i fjorton verkliga växtodlingsföretag under åren 2006-2010. Att odla grödor som inte direkt följer spannmålsprisets utveckling visade sig bidra till minskad risk, förutsatt bibehållen lönsamhet. På ett års sikt är en stor del av risken i växtodlingsföretagen prisrisken, vilken delvis dämpades med prissäkring. En enklare strategi med säkring bara över ett tröskelpris gav både minskad risk och oförändrat eller bättre medelpris. Ett kostnadseffektivt sätt att minska kortsiktig risk är att jämna ut svängningar i resultat med en kassareserv. Låsning av räntan gav under undersökt period inte minskad risk på varken kort eller lång sikt. Analyserna visar att lönsamheten har mycket stor betydelse för risken på lång sikt men också på 2-3 års sikt. För att hålla den ekonomiska risken på en betryggande nivå måste företaget vid expansion anpassa sin belåning utifrån sin lönsamhet, vilket i studien i genomsnitt låg på hälften av tillgångarnas marknadsvärde.

Under senare år har priserna på växtodlingsföretagens produkter varierat mer än tidigare. Samtidigt har markpriserna ökat kraftigt parallellt med att lantbrukets skulder ökat dramatiskt. Mot bakgrund av detta har vi i detta projekt undersökt vilka ekonomiska risker en växtodlingsföretagare har samt om riskerna kan minskas genom att använda prissäkring, bunden ränta, kassareserv eller gröddiversifiering.

Undersökningen gjordes på fjorton verkliga fallföretag med placering i Skåne, Västergötland och Östergötland, för vilka ekonomiska resultat för åren 2006-2010 analyserades. Analysen bygger på material från bokföringen, växtodlingsplaner och intervjuer med lantbrukarna. Fallföretagens risker under aktuell period har analyserats, men också hur risken utvecklats vid andra förutsättningar. I anslutning till studien har också olika strategier för prissäkring analyserats för åren 2006 till 2014.

Tolv av fjorton fallföretag har, med den belåning och kassaflöde som de haft perioden 2006-2010 som helhet, klarat att betala räntor, ett rimligt privatuttag och kunnat göra rimliga återinvesteringar i maskiner. Enskilda år har de dock inte klarat av detta. Vid förändrad belåning kunde medelfallföretagaret på lång sikt inte klara en belåning på mer än 50 % av tillgångarnas marknadsvärde. Dock är det stor skillnad på fallföretagens lönsamhet och därmed också deras förmåga att klara olika stor belåning.

På både lång och 2 till 3 års sikt är lönsamhet A och O för att minska ekonomisk risk. Detta i kombination med att investeringar sker med hänsyn till en belåning anpassad till lönsamheten i företaget, gör att risken hålls på en rimlig nivå.

Vilken betydelse diversifiering har på risken studerades genom att ta bort specialgrödor som sockerbetor, åkerbönor, konservärtor, lin, potatis och fröodling i fallföretagen. Grödor där priset inte direkt sätts utifrån gällande spannmålspris ger minskad variation i resultat, pga. framförallt priset och i andra hand skörd samvarierar i mindre grad med spannmål och raps. Odling av dessa specialgrödor, med bättre eller lika bra lönsamhet som spannmål eller raps, minskar därmed risken i växtodlingsföretaget.

I fallföretagen var prisrisken mycket större än skörderisken. För att minska prisrisken har olika strategier för prissäkring mot börs testats. En strategi där prissäkring alltid sker vid vissa fasta tillfällen under året minskade variationen i resultat mest. Däremot gav denna strategi vid säkring av vete på Parisbörsen sämre lönsamhet än att inte säkra alls. En prissäkring som bara sker när ett visst tröskelpris uppnås gav lika bra eller lite bättre pris än att inte alls säkra. Men variationen i resultat blev högre än när prissäkring alltid sker, och detta ju högre tröskelpris som valdes. Störst effekt av prissäkring återfanns på gårdar med spannmålsdominerad växtföljd.

Då rörlig ränta till stor del följt utveckling på spannmålspriset under perioden 2006 till 2010, jämnade räntan till viss del ut stora svängningar i spannmålspris. Om räntan bundits under denna period skulle både en sämre lönsamhet och en ökad risk uppkommits i fallföretagen.

Att hålla en kassareserv i företaget motsvarande ca 10 % av omsättningen kunde på ett effektivt sätt användas för att minska svängningarna i resultat mellan undersökta år.

Företag med störst behov av riskreduktion är företag med hög skuldsättning, stora amorteringar eller leasingavgifter samt liten möjlighet att mellan år förskjuta privatuttag och underhållskostnader. Kan en kassareserv hållas i dessa företag är detta ett mycket bra sätt att minska kortsiktig risk. Där diversifiering med lönsamma grödor är möjligt är detta en bra metod att minska risken. Med en strategi för prissäkring med säkring på rimligt tröskelvärde kan prisrisken minskas och därigenom också företagets totala risk. Det får dock inte glömmas bort att en god lönsamhet är det bästa riskreduktionsverktyget och kan inte vid höga skuldnivåer ersättas med något av de andra riskreduceringsverktygen ovan.