Riskfaktorer för förekomst av E. coli O157:H7 (EHEC/VTEC) i mjölkkobesättningar samt möjligheter till ett organiserat bekämpande. År 3 och 4.

Inom detta projekt har omfattande prevalensstudier för att studera förekomst, infektionsförlopp och riskfaktorer för VTEC O157 i svenska nötbesättningar genomförts. Förekomsten av VTEC O157 varierar stort mellan olika regioner i Sverige och lokalt förekommande stammar inom ett geografiskt område är ofta närbesläktade. Detta mönster ses även hos den mest patogena typen av bakterien (klad 8) som är vanligt förekommande i vissa regioner medan andra är helt fria. Riskfaktorer för introduktion av VTEC O157 har visats vara bland annat positiva närliggande besättningar och inköp av nya djur. Majoriteten av de infekterade besättningarna självsanerar sig från infektionen men vissa besättningar förblir positiva under en längre tid. Detta innebär att nyinfektionsfrekvensen av fria besättningar sannolikt kan sänkas väsentligt om nötbesättningarnas smittskydd generellt förbättras och eventuella livdjursinköp bara sker från besättningar som via provtagning visats vara fria från infektionen.

Blodig diarré hos människor orsakad av toxinproducerande Escherichia coli (EHEC) kan leda till allvarliga komplikationer som akut sönderfall av blodkroppar, njursvikt, hjärnskador och dödsfall. Nötkreatur är den viktigaste reservoaren för bakterien och kan vara smittbärare utan att visa några sjukdomssymtom alls. När EHEC-bakterier påträffas hos djur kallas de istället VTEC (verotoxinproducerande E. coli). I Sverige infekteras relativt många personer jämfört med andra länder i Europa och smittspridningen sker vanligen via livsmedel som produkter av nötkött eller grönsaker som kontaminerats av smittbärande gödsel eller vatten. I Sverige har två stora utbrott ägt rum, i Skåne 2002, där smittkällan var fermenterad korv, och ett stort utbrott 2005, där smittkällan var sallad. Bägge utbrotten, samt majoriteten av svåra sjukdomsfall i Sverige, orsakas av en särskilt sjukdomsframkallande stam kallad klad 8 som härstammar från nötbesättningar.
Syftet med detta forskningsprojekt var att undersöka möjligheterna för bekämpning av VTEC genom att undersöka smittförhållanden och förekomst av VTEC i svenska nötbesättningar samt om och hur infekterade besättningar kan bli fria från smittan. Genom flera projekt i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt och Svenska Djurhälsovården har ett flertal studier genomförts. En ny provtagningsmetod för att identifiera infekterade besättningar har tagits fram och innebär att man nu enklare kan undersöka och identifiera infekterade besättningar genom miljöprovtagning. Denna metod är både tids och kostnadsmässigt effektivare jämfört med den omfattande provtagningen av individuella djur som krävdes tidigare. Utöver en ny provtagningsmetod för att identifiera smitta har även en metod för att sanera en infekterad besättning testas med gott resultat. Genom att minska kontakt mellan grupper inom gården samt införa rengöringsrutiner och användning av släckt kalk kunde en långvarigt infekterad besättning saneras. Med hjälp av miljöprovtagning har även förekomsten av VTEC i flera regioner i Sverige undersökts i två omfattande studier där besättningar provtagits flera gånger under studietidens förlopp (totalt 38 månader). Dessa studier har visat att förekomsten samt vilken typ av VTEC som finns i besättningar varierar mellan olika regioner men uppvisar stora likheter lokalt. Genom kartläggning av hur stammar i de undersökta regionerna är besläktade har man även kunnat visa att närliggande gårdar ofta har samma typ av bakterie. Detta gäller även den sjukdomsframkallande stammen klad 8 som är mycket vanligt förekommande inom vissa områden (ex. Halland) men inte finns överhuvudtaget på andra platser (tex. Gotland). Även när riskfaktorer för att få in smittan i en fri besättning kartlades sågs att inköp av nya djur var en riskfaktor men även att närliggande positiva besättningar ökade risken. Detta tyder på att indirekt smitta, t.ex. på bete eller via maskinsamverkan när det gäller gödselhantering, kan vara av stor betydelse för smittspridning mellan besättningar. Det visades även att besättningar som får in smittan oftast självrenar sig efter en tid, dock kunde denna tid variera och vissa gårdar fortsatte vara positiva under en längre tid. Sammantaget innebär detta att nyinfektionsfrekvensen av fria besättningar sannolikt kan sänkas väsentligt om besättningarnas smittskydd generellt förbättras och eventuella livdjursinköp bara sker från fria besättningar.
Det är visat att förekomst av VTEC i nötbesättningar och sjukdom hos människor i området hänger ihop och för att minska risken för smittspridning till människor är det av största vikt att förhindra att VTEC, och framförallt stammen klad 8, får en ökad spridning i Sverige. Resultaten av undersökningarna i detta projekt har genererat ny värdefull kunskap som redan nu kan användas för detta ändamål.