Riskfaktorer för smittspridning av RS- och coronavirusinfektioner mellan mjölkkobesättningar, inverkan på djurhälsa och produktion och möjligheter till profylax. År 3 och 4.

Sammanfattning av slutrapport
Resultaten visar att infektioner med bovint coronavirus (BCV) och bovint respiratoriskt syncytialt virus (BRSV) har negativ påverkan på celltal och avkastning. Gårdar med en hög nivå av smittskydd, var i högre grad fria från dessa infektioner och smittade gårdar bildade inte kluster jämfört med fria. Detta indikerar att luftburen och lokal smittspridning inte är av den viktigaste vägen för överföring av BCV och BRSV mellan gårdar, utan att indirekta smittvägar så som besökare och redskap är av större betydelse. Alla gårdar i studien som var belägna i Jämtland bedömdes vara fria från cirkulerande BRSV vid sista provtagningen, vilket visar att det går att få ett område fritt från smitta. Resultaten visar att är det möjligt att på ett kostnadseffektivt och praktiskt genomförbart sätt organisera ett frivilligt kontrollprogram mot BRSV. Detta skulle leda till en förbättrad djurhälsa och produktion och ett minskat behov av anändning av antibiotika.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Syftet
Syftet med projektet var att få ökad kunskap om vad en mjölkbesättning har att vinna på att vara fri från infektioner med bovint coronavirus (BCV) och bovint respiratoriskt syncytialt virus (BRSV) och om smittspridning mellan gårdar kan förhindras.

Resultat
Resultaten visade att infektioner med BCV och BRSV hade en negativ påverkan på celltal och avkastning. Gårdar med en hög nivå av smittskydd, var i högre grad fria från dessa infektioner och smittade gårdar bildade inte kluster jämfört med fria. Detta resultat pekar mot att luftburen och lokal smittspridning inte är av den viktigaste vägen för överföring av BCV och BRSV mellan gårdar, utan att indirekta smittvägar så som besökare och redskap är av större betydelse. Alla gårdar i studien som var belägna i Jämtland bedömdes vara fria från cirkulerande BRSV vid sista provtagningen, vilket visar att det går att få ett område fritt från smitta. Resultaten visar att är det möjligt att på ett kostnadseffektivt och praktiskt genomförbart sätt, genom ett ökat smittskydd, organisera ett frivilligt kontrollprogram mot BRSV och även mot BCV.

Metod
Vi inkluderade totalt ca 280 mjölkbesättningar i projektet, från Halland, Gotland, Kalmar, Öland, Uppland, Jämtland och Västerbotten. Samlingsprover på mjölk från fem förstakalvare och tankmjölksprover inhämtades före och efter stallsäsongen under tre års tid (2006-2009). Proverna analyseras på förekomsten av antikroppar mot BCV och BRSV. Samlingsprovet visar om besättningen varit utsatt för smitta under de senaste två åren, medan tankmjölken speglar långtidshistoriken. Efter varje provtagning fick djurägarna ta del besättningens antikroppsstatus (negativ/positiv) tillsammans med smittskyddsråd. I samband med vårprovtagningen 2008 fyllde djurägarna i alla deltagande besättningar i en enkät om smittskyddsrutiner och besättningskaraktäristika. Våren 2007 och våren 2008 svarade djurägarna i Uppland även på en enkät angående eventuella utbrott av hosta och/eller diarré under den gångna vintersäsongen. För de uppländska besättningarna inhämtades djursjukdata från kokontrollen på besättningsnivå och individnivå. Geografiska koordinater på alla deltagande besättningar inhämtades från Statens Jordbruksverk.

Slutsats och råd till näringen
Resultaten från detta forskningsprojekt visar att en besättning har mycket att vinna på att undvika infektioner med BCV och BRSV. Trots att vi tittade över en längre tidsperiod fann vi signifikanta skillnader mellan fria och smittade gårdar vad gäller celltal och avkastning. En större studie av sambandet mellan besättningshälsa och infektionsstatus är önskvärt då det i vår studie var få besättningar i den fria gruppen. Trotts detta hade de fria gårdarna en konsekvent bättre median på alla analyserade hälsoparametrar.

Smittskydd är en viktig komponent för att undvika infektion med BCV och BRSV. Att tillhandahålla stövlar för besökare som alltid används var den smittskyddsåtgärd som var associerad med antikroppsstatus och vi anser att den speglar en hög nivå av smittskydd. Att vi fann ett samband mellan användande av externa seminörer istället för egen semin och BCV negativa besättningar var därför ett motsägelsefullt fynd då besökare inte kan räknas som en skyddande faktor mot smittspridning. Detta indikerar att seminörerna i området hade ett fungerande smittskydd under perioden som studerades. Resultatet kan också spegla att de besättningar som använder sig av professionella seminörer är mer noggranna med sina skötselrutiner, och då sannolikt även sina smittskyddsrutiner. Fyndet visar att det är möjligt att hålla sig fri från BCV infektion trots regelbundna besök i besättningen. Smittade gårdar bildade inte kluster jämfört med negativa gårdar, vilket indikerar att luftburen och lokal smittspridning inte är av den viktigaste vägen för överföring av BCV och BRSV mellan gårdar, utan att indirekta smittvägar så som besökare och redskap är av större betydelse. Ett mycket viktigt resultat av projektet är att förekomsten av antikroppar mot BRSV i Jämtland sjönk under studieperioden och området bedömdes vara fritt från cirkulerande BRSV vid sista provtagningen våren 2009. Fortfarande våren 2012 är dessa besättningar helt fria från BRSV och en majoritet även fria från BCV. Detta visar att det går att få ett område fritt från BRSV.

Baserat våra resultat är vi övertygade om att det på ett kostnadseffektivt och praktiskt genomförbart sätt, genom ett ökat smittskydd, går organisera ett frivilligt kontrollprogram mot BRSV och även mot BCV. Norra Sverige är lämpligt för en start av ett sådant program på grund av det fördelaktiga smittoläget. Besättningarna i Jämtland har analyserats på förekomst av antikroppar mot BRSV under våren 2010, och resultatet visar att de fortfarande är fria från BRSV. Våra resultat visar att övervakningen kan till en början ske genom analys av antikroppar i samlingsprover av mjölk från förstakalvare för att sedan övergå till tankmjölksprover. Vi tror att vetskapen om besättningens antikroppsstatus tillsammans med information om infektionerna kommer leda till ett ökat intresse för smittskydd och en ökad mottaglighet för nya rutiner hos alla aktörer. För att få ut nya rekommendationer baserat på forskningsstudier måste det finnas en strategi för kommunikation mellan forskare och djurägare, veterinärer och andra aktörer. Därför bör djurägare och personer verksamma i fältet vara med och utforma de nya rutinerna.

För att få uthållig djurhållning måste smittskyddet skärpas i svenska besättningar. Ett stärkt smittskydd skulle inte bara förhindra spridningen av BCV och BRSV utan också minska spridningen av andra smittämnen. En minskad frekvens av BCV och BRSV infektioner skulle förbättra djurvälfärden, vara ekonomiskt viktigt för djurägaren och minska användningen av antibiotika.