Rödsotvirus i höstsäd - riskvärdering och effekter av varmare klimat

Sammanfattning av slutrapport
Rödsotvirus (BYD) orsakar en av de mest betydelsefulla virussjukdomarna på gräs och stråsäd över hela världen och svåra epidemier medför stora skördeförluster i vete, korn, majs och havre. Vid mycket starka angrepp i höstvete och höstkorn kan skördeförlusterna bli betydande, upp till 50 % och kanske mer i vissa fall. Det allt varmare klimatet med milda höstar och vintrar ökar behovet av prognosmetod för rödsotvirus i höstsäd. Under åren 2010-2013 genomfördes undersökningar i Sverige för att belysa risken för rödsotvirus i höstsäd och för att utveckla en riskvärdering. Förekomsten av vektorer, bladlöss undersöktes genom fångst av vingade bladlöss i sugfällor och förekomst av smittkällor genom analys av gräsprov från vallar och gräsmarker. Resultaten visar att förekomst av vektorer (huvudsakligen havrebladlöss) under hösten ökar risken för angrepp. Detta tillsammans med kännedom om förekomst av smittkällor och såtid skulle kunna utgöra en preliminär prognosmetod för rödsotvirus i höstsäd

Populärvetenskaplig sammanfattning
Rödsotvirus i höstsäd - riskvärdering och effekter av varmare klimat

Syfte med studien
Syftet med undersökningarna var att belysa samband mellan förekomst av vektorer och angrepp av rödsotvirus i höstsäd och om möjligt utveckla en riskvärdering för rödsotvirus i höstsäd.

Resultat
Resultaten visar att förekomsten av vektorer, bladlöss kan variera avsevärt mellan olika år och områden. Det gäller främst förekomst av havrebladlus, som är den mest betydelsefulla vektorn för rödsotvirus i Sverige, men även sädesbladlus, gräsbladlus och majsbladlus kan bidra till spridningen. Enstaka år som under hösten 2006 i södra Sverige var förekomsten av havrebladlöss mycket stor i sugfällan i Alnarp vilket pekade mot att risken var stor för spridning av rödsotvirus i Skåne. Andra år som under 2010 och 2012 var förekomsten låg av bladlöss i sugfällorna i Alnarp och Ingelstorp (Kalmar län) med liten risk för spridning av rödsotvirus. Havrebladlusen var den helt dominerande arten, men enstaka sädesbladlöss och majsbladlöss noterades också. Resultaten visar också att mängden smittkällor var mycket låg under åren 2010-2012 i de undersökta gräsproverna från vallar och gräsmarker i Skåne. Under 2010 noterads ej något positivt prov vid undersökning av 800 gräsprover med Elisa. Något mer rödsotvirus konstaterades vid analys av insamlade prov under 2011 och 2012 och då var förekomsten mellan 0 och 10 procent virussmittade plantor. Detta var mycket låga värden i jämförelse med de preliminära studier som genomfördes i Mellansverige under åren 1999-2002 då förekomsten var upp till 40 procent smittade gräsplantor. Resultaten under dessa år pekade också mot att andelen virussmittade plantor i gräsmarker och vallar ökade markant under ett år med riklig förekomst av havrebladlöss i vårsäden. I de utlagda observationsförsöken under 2010 och 2011 konstaterades ej några virusangripna plantor och bladlusförekomsten var mycket låg (0-2 bladlöss per strå), vilket medförde att effekt av behandling och såtid ej kunde belysas i dessa fältförsök. Resultaten från nämnda undersökningar pekar emellertid mot att en riskvärdering skulle kunna utvecklas för rödsotvirus i höstsäd baserad på analys av antal vingade bladlöss (vektorer för rödsotvirus) i sugfällor, förekomst av smittkällor och såtid.

Metod
Undersökning av bladlusförekomsten har genomförts genom fångst av bladlöss i sugfällor vid Alnarp i Skåne samt Ingelstorp i Kalmar län. Dessa sugfällor som är 12 meter höga ger en god bild av bladlusförekomsten inom 7-8 mils radie. Fällorna har vittjats 3 gånger per vecka och bladlössen (vektorer för rödsotvirus) har artbestämts. Det gäller i första hand förekomst av havrebladlus, sädesbladlus, majsbladlus och grönstrimmig gräsbladlus, som är de mest betydelsefulla vektorerna för rödsotvirus i vårt land. Observationsförsök lades också ut i södra Sverige med två såtider och med behandlat och obehandlat led mot bladlöss för att belysa effekt av kemisk bekämpning och såtid.

Slutsatser
Rödsotvirus (BYD) är en av de mest betydelsefulla virussjukdomarna på gräs och stråsäd över hela världen och svåra epidemier medför stora skördeförluster i vete, korn, majs och havre. Det visar både studier i Sverige och utomlands. Vid mycket starka angrepp i höstvete och höstkorn kan skördeförlusterna bli betydande, upp till 50 % och kanske mer i vissa fall. Skördereduktionens storlek beror på vilken virusstam och vilket virusisolat plantan har smittats av och vid vilken tidpunkt i plantans utveckling infektionen äger rum. Ju äldre plantorna är då de blir smittade desto mindre blir skadan. För höstsäden är det i vårt land mycket oklart beträffande behovet av en bekämpning under hösten. Tidpunkt för infektion, direktskador av lössen, eventuell ökad mottaglighet för andra sjukdomar och betydelsen av olika virusisolat påverkar skördeutfallet. Bekämpningsinsatser lönar sig mycket bra för den enskilde odlaren vid stor risk för angrepp. I vårsäd har studier genomförts för att belysa infektionstidpunktens betydelse. Tidig infektion i grödans utveckling medförde stora skördeförluster, men skördeförlustens storlek tycks även påverkas av olika isolat. Det visar resultat från fältförsök i havre

Det finns emellertid möjligheter att begränsa förlusterna genom kemisk bekämpning, men detta är endast aktuellt i vissa fält under enstaka år. I flera länder i Europa har man utvecklat metoder för att kunna förutsäga risken för rödsotvirus och då främst för höstsäden. I England bygger metoden på en uppskattning av antal vektorer, andel bladlöss som kan vara virusförande, såtiden och riskområden. I samband med ett varmare klimat i Nordeuropa och i Sverige har behovet ökat att kunna förutsäga risken för rödsot. Det pekar de omfattande angrepp som förekom av rödsot i höstvete och höstkorn under 2006/2007 i Skåne med stora skördeförluster som följd i vissa fält.

De preliminära studier som utförts i Sverige under åren 1999-2002 och undersökningarna 2010-2013 visar att det torde vara möjligt att utveckla en riskvärdering för rödsotvirus i höstsäd, så att bekämpning endast behöver utföras vid risk för starka angrepp. Detta skulle medföra ökad lönsamhet av odlingen samtidigt som användningen av kemiska medel begränsades till behovet. En preliminär riskvärdering skulle kunna bygga på antal vingade bladlöss i sugfällor, förekomst av smittkällor i vallar och gräsmarker samt såtid. Men ytterligare undersökningar behöver genomföras för att förbättra metoden. Det gäller bl a. studier av grödans mottaglighet och betydelsen av såtid i förhållande till bladlusmigration, förekomst av smittkällor (rödsotvirus) och olika arter av rödsotvirus samt stammar av BYDV i vallar och gräsmarker, frekvens virusförande bladlöss (vingade bladlöss från gräsmarker, vallar och majs), samband mellan förekomst av vingade bladlöss och förekomst av rödsotvirus i höstsäd samt effekt och skördeökning vid kemisk bekämpning mot bladlöss i höstsäd vid olika såtidpunkter. Sedan 30 år tillbaka har ett nätverk av sugfällor byggts upp i Sverige för studier av insektmigration (http://www.slu.se/sv/samverkan-och-innovation/kunskapsbank/2011/10/fangade-insekter-ger-skadeprognoser-for-grodor/) vilka skulle kunna utnyttjas för att belysa förekomst av vektorer under olika år i olika regioner. För närvarande finns sådana 9 sugfällor installerade från Skåne i söder till Luleå i norr. En riklig förekomst av havrebladlöss i sugfällorna under sommaren vissa år pekar mot att gräsmarkerna blir mer smittade med rödsotvirus. Sådan information skulle kunna förbättra riskvärderingen genom att den ger en indikation på mängden smittkällor under hösten i samband med att bladlössen för över rödsotvirus från gräsmarker till höstsäden.