Sockerbetans etablering som funktion av markens såbäddsegenskaper

Under 2012-2014 gjorde en stickprovsundersökning i 76 betfält i Skåne, med huvudsakligt syfte att studera uppkomst som funktion av såbäddsegenskaper och jordart. Såbäddarna och såddens utförande var oftast av hög kvalité, och uppkomsten i medeltal god. Sambanden mellan såbäddsegenskaper och både uppkomsthastighet och slutlig uppkomst var oftast låga, men uppkomsten försämrades av grund (<2 cm) och djup (<3 cm) sådd. Mängden växttillgängligt vatten för groning var ofta kritiskt låg, men utan tydlig koppling till jordart, vilket hade förväntats. Vattenhaltsförändringar i såbotten efter sådd skedde långsamt, och visar att såbäddarna utgjorde ett gott avdunstningsskydd. En modellstudie visade att vattenhalten hade stor inverkan på uppkomsthastigheten, vilket inte kunde visas i fält. Temperatursumma för 50 % uppkomst varierade dock stort och uppkomsten var ofta sen jämfört med ideala förhållanden. Detta pekar på en avkastningspotential av att förbättra förhållandena för etablering.

Etableringen är kritisk i all växtodling, och särskilt i sockerbetor, där luckor i beståndet ofrånkomligen kommer att leda till sänkt skörd. Sådd och såbäddsberedning bör utföras på ett sådant sätt att betorna kommer upp även om det inte kommer nederbörd efter sådd. Detta innebär att såbädden ska utgöra ett bra skydd mot avdunstning (tillräckligt djup och med små aggregat). Fröet ska sås tillräckligt djupt för att innehålla tillräckligt med vatten för groning. Man måste samtidigt undvika alltför djup sådd eftersom fröet är litet och har ett litet näringsinnehåll.

Inom detta projekt gjorde vi under 2012-2014 en stickprovsundersökning i 76 betfält i Skåne, där vi studerade såbäddsegenskaper och grödans uppkomst. Frågor som vi ville studera var framförallt : Hur är såbäddsegenskaperna, framförallt aggregatstorleksfördelning och mängd växttillgängligt vatten i såbotten, kopplade till markens jordart? Hur är grödans uppkomst beroende av såbädds- och markegenskaper? Uppfyller såbäddar i sockerbetsodlingen generellt krav för att ge god uppkomst? Hur ser upptorkningsförloppet i såbädden ut efter sådd? Skiljer sig korn och sockerbetor åt i hur mycket vatten som krävs för groning?

Resultaten visade att såbäddarna och såddens utförande generellt var av hög kvalité i den gjorda undersökningen. Andelen aggregat >5 mm var i genomsnitt 24%, vilket är lågt och innebar att såbädden utgjorde ett gott avdunstningsskydd. Frötäckningen var i medeltal 2,8 cm vilket kan ses som ett nära optimalt sådjup. I medeltal var uppkomsten god med 90 500 plantor/ha.

Den mest kritiska faktorn var mängden växttillgängligt vatten i såbotten där kärnorna placeras. Den var i medeltal ca 9 %, strax över den gräns på 6 % som brukar anges för groning. Det innebär att vattenhalten i många fall var nära 6 % eller lägre.

Samband mellan jordart (lerhalt) och såbäddsegenskaper var betydligt lägre än förväntat. Eftersom vattnet är mindre växttillgängligt på lerjordar förväntades sämre groningsförhållanden och sämre uppkomst på styvare jordar. Några starka sådana samband kunde vi inte se i undersökningen, även om uppkomsten i medeltal var något lägre på styvare jordar.

Det var också svårt att se några tydliga samband mellan slutligt antal uppkomna plantor och såbäddens egenskaper, även om uppkomsten försämrades av både grund och djup sådd (<2 cm eller >3 cm). Slutligt antal plantor blev t.ex. inte högre vid högre vattenhalter i såbädden. Det gick heller inte att se att uppkomsten tog längre tid i torrare såbäddar. I ett särskilt experiment med ”tillverkade” såbäddar med olika vattenhalter gick det också att se att uppkomsten tog betydligt längre tid vid lägre vattenhalt

Resultaten i detta experiment pekade också på att sockerbetor är känsligare än korn avseende nödvändig vattenhalt for groning.

Resultaten pekar på att jordbrukarna i regel lyckats väl i utformningen av såbädden och såddens utförande, och skapat goda avdunstningsskydd och en bra fröplacering. I några fall har uppkomsten försämrats av för grund sådd. Mängden växttillgängligt vatten för groning är dock ofta kritisk, både på lättare och styvare jordar. I såbädden finns sällan tillräckligt med vatten för groning, vilket innebär att en god placering av fröet i god kontakt med såbotten är mycket viktig. Bearbetningsdjupet måste också vara tillräckligt för att komma till ett djup med tillräcklig fukt i marken. Undersökningen visar tydligt att jordbrukarna generellt utfört sådd och såbäddsberedning på ett bra sätt och fått en god uppkomst. Den stora variationen i antal daggrader som krävs för groning visar dock att uppkomsten ofta är försenad jämfört med ideala förhållanden, och att det därför finns en avkastningspotential i att förbättra förhållandena för etablering.