Sockerbetornas effekt på skörd och kvalitet i efterföljande spannmålsgröda

Sammanfattning av slutrapport
Växtföljden är grunden i odlingssystemet. I detta ännu pågående projekt studeras två aspekter: 1. Effekten av raps och mellangröda i betväxtföljden; 2. Betan som förfrukt till höstvete. Försök med fem olika växtföljder finns på sex platser, utlagda två varje år och avslutas hösten 2013. Raps odlas som förfrukt eller förförfrukt till betorna och jämförs med enbart höstvete som förfrukt. I ett led odlas oljerättika som mellangröda i två år före betor. Från resultaten kan nämnas något högre betskörd efter raps jämfört med enbart höstvete, lägre penetrationsmotstånd i jorden efter oljerättika och inga skillnader i sjukdomar hittills. Betans förfruktsvärde studerades hos 27 odlare i höstvete odlat efter betor respektive vårkorn. Betor som förfrukt gav 274 kg/ha (3,2 %) mer i skörd jämfört med vårkorn och enskilda år högre. Skillnaderna i angrepp av sjukdomar på rot och blad var små. Försöken gav ingen skillnad i skörd av höstvete inom såtidpunkterna 5/9 till den 10/10.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Effekten av raps och mellangrödor i sockerbetväxtföljden och sockerbetan som förfrukt
En välplanerad växtföljd lägger grunden för ett uthålligt odlingssystem där jordens långsiktiga bördighet bevaras och varje gröda får de bästa förutsättningarna för att ge hög skörd. Kunskap om de olika grödornas påverkan genom sjukdomar, skadegörare, struktur- och växtnäringseffekter är väsentliga i detta sammanhang. Detta projektet har varit uppdelat i två delar. Syftet med det första, ”Raps och mellangröda i betväxtföljden”, var att studera inverkan av för- och förförfrukt på skörd och kvalitet i sockerbetor samt att följa utvecklingen i växtföljderna av skadegörare som har betydelse för sockerbetan. En annan aspekt var inverkan på jordstruktur av för- och förförfrukt och höstrapsens placering i växtföljden i förhållande till betorna samt odling av oljerättika i växtföljden.
Försöken pågår fortfarande, men resultaten från skörden på de två första försöksplatserna ger vissa indikationer. En varierad växtföljd med raps, höstvete och sockerbetor gav en skördeökning jämfört med en ensidig växtföljd med enbart höstvete och sockerbetor. I betsorten Julietta ökade skörden från 8,3 till 9,4 ton socker/ha i det första försöket. Även i ledet där höstrapsen odlats året före sockerbetorna blev det skördeökning jämfört med den ensidiga spannmålsväxtföljden. Andra effekter var ett högre blåtal i betorna i de led där det ingått höstraps, jämfört med den ensidiga spannmålsväxtföljden. Blåtalet var högst och sockerhalten lägst i ledet där höstraps var förfrukt till betorna.
Det ingick också en växtföljd med upprepad odling av oljerättika som mellangröda och den jämfördes med en växtföljd med höstvete och vårkorn utan mellangröda. Oljerättikan var tyvärr pga vädret relativt svag under försöksåren och sockerskörden i de två leden ligger på samma nivå, strax över 9 ton/ha i det ena försöket.
I det andra försöket gav ledet med höstraps precis före sockerbetorna högst skörd, 11,9 ton/ha jämfört med den ensidiga spannmålsväxtföljden, 10,2 ton/ha. Inte heller i detta försök blev det någon skillnad i skörd mellan den ensidiga spannmålsväxtföljd och spannmålsväxtföljd med odling av mellangröda. För att en mellangröda av oljerättika ska kunna ha någon positiv inverkan på bördighet krävs att den sås i tid och även gödslas. Med tanke på fånggrödeersättning gödslades inte oljerättikan i dessa två försök. Fler slutsatser kommer att kunna dras efter att de två följande betåren har genomförts.
Syftet med det andra delprojektet, ”Betor och korn som förfrukter till höstvete”, var att ur ett växtföljdsperspektiv studera sockerbetans förfruktsvärde jämfört med korn till efterföljande höstvete.
Flera faktorer påverkar skörden i denna studie. Såtidpunkten för höstvetet i kombination med vädersituationen påverkar övervintringen. Såtidpunkten styrs i sin tur av upptagningstidpunkten för. Den viktigaste frågeställningen för odlaren är hur sent man kan så höstvetet i kombination med hur snabbt man kan få fram en tillräckligt bra såbädd. Men det är inte självklart hur såtidpunkten inverkar på utvintringen. Tidigt sådda bestånd och/eller hög utsädesmängd och stort plantantal med stor bladmassa på hösten kan drabbas av svampangrepp vid snötäcke på otjälad mark. Sent sådda fält med svaga bestånd kan utvintra efter barmarksfrost på vårvintern. En ytterligare komponent är sortens egenskaper och anpassning till klimatet på odlingsplatsen.
Resultaten visade att sockerbetor som förfrukt till höstvete gav 274 kg/ha mer (3,2%) jämfört med vårkorn som förfrukt, med så lika förutsättningar som möjligt (13 par med respektive förfrukt).
• Ett år med lägre skördenivå (2010: 8000 kg/ha) gav större skillnad: 6 % (470 kg vete/ha) mer i skörd efter sockerbetor.
• Tidig sådd av höstvete efter sockerbetor gav 190 kg mer i skörd jämfört med vårkorn som förfrukt.
• Fusarium culmorum som även ger axfusarios, var den vanligaste rotpatogenen i jordtest men det fanns inga statistiska skillnader mellan de båda förfrukterna sett över de slutligt utvalda paren. Fusarium graminearum hittades inte alls.
• Angreppen av gulrost i höstvetet var stora det första året, men endast små skillnader mellan förfrukterna kunde mätas.
• Svartpricksjuka var vanlig alla åren men lika efter de båda förfrukterna. Mjöldagg och vetets bladfläcksjuka (DTR) fanns endast i liten omfattning under åren.
• Skillnaden i inverkan av sockerbetor som förfrukt eller förförfrukt på jordstruktur och patogener är antagligen ganska liten i den relativt varierade skånska betväxtföljden.
• Höstvetesådd gynnas av en mild höst och det fanns inte någon stor effekt av såtidpunkt på skörden av höstvete efter sockerbetor inom sådatum 5/9 till den 10/10.