Spridningsteknik och gödslingsstrategier för mjölformiga, organiska gödselmedel.

Sammanfattning av slutrapport
Undersökningen syftade till att redovisa lämplig spridningsteknik för mjölformiga gödselmedel. Tidigare erfarenheter från försök och praktisk drift inhämtades avseende spridning av benmjöl. Vidare genomfördes spridningsförsök vid en officiell provningsanläggning.
Sammantaget kunde konstateras att det idag inte finns någon kommersiellt tillgänglig maskin som är väl lämpad att sprida benmjöl. Tre tänkbara framtidskoncept redovisas därför, varav den ena är en befintlig försöksmaskin medan de båda andra befinner sig på idéstadiet.
Undersökningen visade att det är positivt om framtida maskiner för mjölformiga gödselmedel kan hantera en mångfald av material. Dels för att kunna sprida olika slags växtnäringsprodukter men även för att underlätta användning utanför lantbruket. Vidare bör möjlig¬heten att komponera flexibla spridarekipage bestående av flera enheter beaktas. Slutligen behöver metoder identifieras för att karakterisera de mjölformiga gödselmedlens fysikaliska egenskaper.

Populärvetenskaplig sammanfattning
En möjlighet att reducera kostnaderna för inköpt växtnäring är att exkludera momentet med att korna gödseln utan i stället använda gödselmedlen i mjölform. En betydande grupp av sådana mjölformiga gödselmedel har slaktbiprodukter som råvara. Man skiljer i detta sammanhang på köttmjöl och benmjöl. Köttmjöl produceras av mjukdelar från slaktkroppen medan benmjöl utvinns ur krossade djurben.
Vad gäller spridningsteknik för mjölformiga gödselmedel belöper en stor del av hittills vunna erfarenheter på benmjöl. I den föreliggande undersökningen behandlas därför i huvudsak denna produkt. Avsikten är dock att resultaten även skall komma till nytta för spridning av andra typer av mycket finkornig växtnäring.
Mjölformiga gödselmedel ställer höga krav på spridnings¬tekniken. Genom att produkterna är finkorniga och ibland även klibbiga ökar risken för valvbildning vilket kan hämma utmaningen och ge stockningar i transportledningar. Vidare är det med små korn jämförelsevis svårt att uppnå stora kastlängder samtidigt som vindkänsligheten är betydande.
Benmjöl sprids idag huvudsakligen med rörspridare d.v.s. avancerade maskiner av samma typ som används för kalk. Idag finns emellertid bara ett tiotal sådana maskiner i hela landet som var och en har att betjäna stora geografiska områden. Följden har blivit att benmjölet ofta sprids vid tidpunkter som inte är optimala med hänsyn till växtnäringsutnyttjandet. Vidare innebär den aktuella tekniken stora givor vilket i sin tur kan medföra omfattande förrådsgödsling exempelvis av fosfor.
För att åstadkomma bättre anpassning i tid och av givor är det angeläget att kunna utnyttja mindre investeringskrävande spridningsutrustning alternativt maskiner med ett bredare användningsområde och som härigenom kan göras mer lättillgängliga.
Undersökningen syftade till att identifiera och utvärdera lämplig spridningsteknik för mjölformiga gödselmedel. Den nytta som avsågs åstadkommas var förbättrat växtnäringsutnyttjande och därigenom ökad lönsamhet respektive minskad miljöpåverkan i växtodlingen.
Ett antal tänkbara tekniska lösningar för spridning av benmjöl inventerades. Vidare genomfördes spridningsförsök vid den officiella testanläggningen i Bygholm, Danmark.
Av centrifugalspridarna i marknaden är det i första hand de kombinerade maskinerna för såväl konstgödsel som kalk som kan komma ifråga. Erfarenheter från prov i Tyskland visar att fördelningen i sidled fungerat väl med effektiva arbetsbredder upp till 12 meter. Vid spridning i Finland och Danmark har arbetsbredden begränsats till mellan 6 och 8 meter. Dessa skillnader torde i huvudsak bero på variationer i gödselmedlens fysikaliska egenskaper. Troligen har de tyska proven utförts med benmjöl som varit förhållandevis fett och/eller fuktigt. Sådana kvaliteter ger genom sin klibbighet nämligen grövre partiklar som är jämförelsevis lätta att förflytta genom luften. Å andra sidan ger fuktiga eller feta produkter mer problem med valvbildning i behållarna liksom påbakning på maskinkomponenter.
De begränsade arbetsbredderna enligt ovan medför att kapaciteten reduceras. En annan effekt är att givorna vid rimliga körhastigheter kan bli så höga att det kan vara svårt att klara maximala engångsgivor med hänsyn till fosforinnehållet. Till detta kommer att centrifugalspridare i kombination med småkorniga gödselmedel är vindkänsliga.
En annan grupp av maskiner för tillförsel av växtnäring är de s.k. fallspridarna. Här är arbetsbredden lika med maskinens bredd. Med fallspridarna elimineras en del av centrifugalspridarnas nackdelar såsom vindkänslighet och diffusa arbetsbredder. Fallspridare med långsamtgående tallrikar över hela arbetsbredden har tidigare i stor omfattning begagnats för konstgödsel i svenskt lantbruk och det finns även en modern typ men vars tillverkning f.n. är vilande. En ytterligare fördel med dessa maskiner är möjligheterna att begränsa gödselgivorna till behovet för enstaka år. Små arbetsbredder liksom små (och från storsäckar svårfyllda) behållare för gödselmedlen begränsar dock kapaciteten.
Andra maskiner som inkluderades i undersökningen var kletgödselspridare och spridare med skakramp. Inget av dessa koncept visade sig dock vara väl ägnat för benmjöl.
Sammantaget kan konstateras att det idag inte finns någon kommersiellt tillgänglig maskin som är väl lämpad att sprida benmjöl och att utrymme sålunda finns för nytänkande. Ett nyckelord i samman-hanget torde vara mångsidighet. Dels för att de mjölformiga gödselmedel som framgent kommer att spridas i svenskt lantbruk kan förväntas variera stort, både vad avser volymer och kvaliteter. Vidare för att mångsidiga maskiner kan användas även utanför lantbruket och på det viset medverka till att reducera de fasta kostnaderna.
Intressant i detta sammanhang är en dansk försöksmaskin med kedjeutmatning som klarar att sprida pulverformiga material. Starka sidor är bl.a. den uppvisade möjligheten till begränsade givor samt den mycket jämna fördelningen i sidled.
Stor flexibilitet kan även förväntas av ett tänkt koncept som har maskiner för väghållning som utgångspunkt, närmare bestämt en enskivig, hydraulburen saltspridare. En sådan maskin i modifierad form skulle närmast kunna betraktas som ett mellanting mellan en traditionell centrifugalspridare och en fallspridare.
Känd teknik men i ny tillämpning representeras av ett skissat koncept med parallellkopplade skruvdoserare. Dessa komponenter är ju väl beprövade i utfodringssammanhang och torde efter eventuella modifieringar även kunna klara olika gödselmedel, kalk, sand, salt etc.
Vid framtagning av nya maskiner för spridning av mjölformiga produkter bör man beakta möjlig¬heten sätta samman flexibla spridarekipage bestående av flera enheter. Vid gödsling i fält kan dessa härvid arbeta bredvid varandra medan man vid vägtransport fäller in yttre sektioner. Om samma utrustning skall användas för andra uppgifter (såsom t.ex. väghållning) kan i stället varje enhet begagnas separat, exempelvis i trepunktslyften på en traktor.
Föreliggande undersökning har visat på den betydande inverkan som olika kvaliteter av benmjöl har på spridningsresultatet. Inför framtida arbeten med utveckling och utvärdering av teknik för mjöl-formiga gödselmedel är det därför angeläget att identifiera metoder för att karakterisera deras fysikal¬iska egenskaper.