Spridningsvägar för kemiska bekämpningsmedel till ytvatten

Det finns fortfarande kunskapsluckor i Sverige kring vilka/vilken av de olika transportvägarna för bekämpningsmedel till vattendragen som har störst betydelse. Förbättrade kunskaper är nödvändiga för att identifiera och implementera lämpliga och kostnadseffektiva motåtgärder. I den här studien undersöktes halterna i bäckvatten, dränering och i ytavrinning i tre små delavrinningsområden med varierande sammansättning av jordarter. Förlusterna skilde avsevärt mellan områdena; högre koncentrationer av ett större antal substanser uppmättes i bäcken i ett område med en stor andel lerjordar än i ett område med en större blandning av jordarter, och förlusterna från det tredje i huvudsak sandiga området var försumbara. Transporten skedde främst via snabba flödesvägar. Förhöjda halter påträffades både i ytavrinning och i dräneringsvatten, men det finns starka skäl att tro att transporten över markytan varit begränsad och att makroporflöde till dräneringen varit den dominerande transportvägen.

Bekämpningsmedelsläckage till ytvatten – var och hur sker förlusterna?

Det finns fortfarande stora kunskapsluckor i Sverige kring vilka/vilken av de olika transportvägarna för bekämpningsmedel till vattendragen som har störst betydelse. Förbättrade kunskaper om hur och varför bekämpningsmedelsrester når ytvatten är nödvändiga för att identifiera och implementera lämpliga och kostnadseffektiva motåtgärder och skulle också kunna bidra till en säkrare godkännandeprocess för nya bekämpningsmedel. I det här projektet mätte vi koncentrationerna av bekämpningsmedel i bäckvatten, dränering och ytavrinning i tre små jordbruksdominerade områden med olika sammansättning av jordarter för att ta reda på om transporten av bekämpningsmedel skiljer mellan olika jordar och vilken typ av flöden som bidrar mest till förlusterna.

Förlusternas storlek varierar med jordart

Det var stora skillnader i förekomsten av bekämpningsmedel i bäckvatten mellan de tre undersökta områdena. Förlusterna var vid samtliga provtillfällen störst från ett område med en stor andel lerjordar, medan de var mindre från ett område med en större blandning av jordarter. Förekomsten av bekämpningsmedel i bäckvatten i ett område som domineras av sandiga och moiga jordar var försumbar. Resultaten tyder på att en högre andel leriga jordar innebär en ökad risk för att bekämpningsmedel når vattendraget, vilket sannolikt beror på att lerjordar ofta har välutvecklade system av stora kontinuerliga porer (makroporer) som snabbt kan leda vatten och lösta ämnen till dräneringssystemet.

Snabba flöden dominerar transporten

Det går också utifrån de sätt på vilket vatten generellt rör sig genom leriga respektive sandiga jordar att dra slutsatser om betydelsen av olika flödesvägar för den totala transporten av bekämpningsmedel till vattendraget. Flödena genom sandjordar sker oftast relativt jämnt genom marken i stora texturporer som ger hög genomsläpplighet. Lerjordar karaktäriseras av två olika typer av flöden; mycket långsamma flöden genom små texturporer och snabba flöden genom makroporer. Ju snabbare flödet genom marken är desto mindre av bekämpningsmedlen hinner brytas ner på vägen. Att förlusterna var som störst från det område som hade en hög andel leriga jordar och mycket små från det sandiga området talar därför starkt för att det är de riktigt snabba flödena såsom makroporflöde till dräneringen som står för huvuddelen av transporten.

Dränering troligen den viktigaste förlustvägen

Ett stort antal verksamma bekämpningsmedelssubstanser hittades i både dräneringsvatten och i ytavrinning. Koncentrationerna var i vissa fall kraftigt förhöjda i dessa prover i förhållande till de halter som påträffades i bäckvattnet. Ytavrinning skulle potentiellt kunna leda till mycket stor transport av bekämpningsmedel om en tillräcklig mängd av fallande nederbörd bildar ytavrinning och om det finns en kontinuerlig flödesväg över markytan ner till bäcken. Mycket tyder dock på att detta är sällsynt i de områden som undersöktes i denna studie, och att dräneringen är den mest betydande förlustvägen för bekämpningsmedel till vattendraget.