Stallgödsling som anpassas till fosforstatus och typ av jord för att minska fosforläckaget från jordbruksmark

Sammanfattning av slutrapport
Vi undersökte läckage av fosfor (P) beroende på kombinerade effekter mellan jord och stallgödsel från mjölkkor (21-30 kg P ha-1) som spridits på lysimetrar från matjorden och som exponerades för regn i laboratoriet. Vi visade på starka samband mellan koncentrationen av fosfor i läckaget och jordarnas fosforstatus. Regressionen varierade dock mellan jordarna vilka hade provtagits från de långliggande bördighetsförsöken. Fjärdingslöv (lerig jord), Bjertorp (mellanlera) samt Klostergården (styv lera) uppvisade en stark ökning i halten löst reaktiv fosfor (DRP) i läckaget vid högre P-AL efter spridningen men effekten modifierades av jordarnas sorptionskapacitet för fosfor. I motsats härtill hade Ekebo (lättlera) en liten, och Högåsa (lerig jord) en negativ ökning av DRP i läckagevattnet efter tillsatsen av gödseln. Fosforhalterna var relativt låga vid gödslingsgivor som motsvarade bortförsel med skörden vilket visar vikten av en lång tids fosforbalans för att begränsa läckageförlusterna.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Fosforläckage efter stallgödsling beroende på fosforstatus

Jordbruksmarken svarar för mycket av fosforn som bidrar till algblomningen i Östersjön. Vi behöver förstå på vilket sätt fosforn rör sig ner genom marken, eftersom fosforn sedan ofta förs ut i vattendragen via täckdikesrör eller öppna diken. Jordens fosforstatus eller fosfortalet (P-AL) brukar man i Sverige analysera genom att skaka och extrahera (dra ut) fosfor i en sur lösning. Ett högt fosfortal kan betyda att det är en större risk för ett högt läckage. Vi ville studera detta samband närmare, och framför allt ville vi se hur fosforläckaget från matjorden påverkades av att man gödslar med flytgödsel till jordar med varierande fosfortal. Vi ville också studera växelverkan mellan jord, växtodlingssystem och fosforläckage.

Jordar med olika bördighet och med eller utan stallgödsling

Vi tog ut jordkolonner från fem olika platser med olika jordtyper (lerig jord, lättlera mellanlera och styv lera) som fosforgödslats på fyra olika sätt sedan 40, eller ända upp till 50 år tillbaka i tiden. Den första nivån har under hela den tiden inte fått någon fosfor från handelsgödsel, den andra nivå motsvarar det man rekommenderar, dvs. en gödsling med fosfor som är lika stor som mängden fosfor man för bort med skörden. De båda övriga nivåerna motsvarar en gödsling som inneburit en viss, respektive en stor uppgödsling hela tiden. Motsvarande nivåer på gödslingen har utförts i två odlingssystem – den ena med ren växtodling utan djur och den andra som på en mjölkgård med måttligt antal kor. Det har inneburit att man odlar en hel del vall och gödslat åkermarken med stallgödsel vart 4:e eller vart 6:e år.

Efterliknar ett regn i laboratoriet

Jordkolonnerna transporterades till laboratoriet och sattes in i en regnsimulator som har sprutmunstycken 1,2 över jordytan. Jorden fick ett kontgjort regn i flera omgångar både före och efter det att man tillfört gödsel från mjölkkor på jordkolonner. Mängden maximerades så att den ungefär motsvarade vad man ger varje år om man har högsta möjliga antal djur på gården enligt bestämmelserna för djurtäthet.

Vissa jordar är känsligare än andra

Det fanns starka samband mellan fosforläckaget i laboratoriet med kolonner och jordarnas fosforstatus. Resultaten visar därför att fosforn i jorden kontroller fosforläckage från matjorden. Vi fann inte några större skillnader i fosforläckage om man hade haft växtodling eller odlat som på en mjölkgård. Däremot fanns det tydliga skillnader mellan de olika jordarna. Vissa läckte mer fosfor vid samma fosforstatus i jorden än andra. Det gällde framför allt efter det att man tillfört gödseln till jorden som motsvarade en maximalt tillåten mängd. Störst var skillnaderna mellan två jordar som ligger ganska nära varandra i Skåne. Vi vet inte den exakta orsaken men de har olika geologiskt ursprung, olika fördelning av lermineral, olika pH och olika förmåga att sorbera fosforn.

Risk efter ny flytgödseltillförsel i relation till fosfortalet

Efter att stallgödsel tillförts ökade läckaget av fosfor mera vid högre P-AL tal. Ökningen i fosforläckage från Klostergården var ibland lägre än vad man kunde vänta när man beräknade hur mycket fosfor som borde kunna sorbera (häfta vid) jorden utifrån jordens kemiska egenskaper och partikelsammansättning. Eftersom både fosformängd och tillgänglighet för läckage ökar med ökat P-AL-tal är det mycket viktigt att gödsla med en intensitet som motsvarar bortförseln med skördeprodukterna.

Risken för fosforläckage efter årets gödsling jämfört med gammal uppgödsling

För fyra av de här undersökta fem jordarna ökade stallgödseltillförseln risken för att det skulle läcka mycket fosfor. Mekanismen för detta behöver dock studeras mer. I genomsnitt blev risken nästan dubbelt så stor efter engångsgödslingen jämfört med före engångsgödslingen om man hade en medelmåttlig fosforstatus i jorden. Ändå var denna risk totalt mindre än vad som blivit följden av att man under 40-50 års tid tillfört 30 kg mer fosfor än vad man fört bort med skörden. En sådan kraftig ”historisk” gödsling tredubblade läckagerisken. Resultaten är därmed liknande de som vi funnit från undersökningar i Halland.
Våra studier understryker vikten av att gödsla med precision och med fosforkartan som underlag. Speciellt gäller det när man tillför flytgödsel. Vår studie stärker teorin att man inte bör tillföra mera stallgödselfosfor än man för bort med skörden. Denna fosformängd har i praktiken varit mindre än de maximala 22 kg som reglerna för djurtäthet motsvarar.