Svensk sojaodling för inhemsk proteinfoderförsörjning

Sammanfattning av slutrapport
Soja är odlingsdugligt i Sverige under förutsättning att sorter ur mognadsgrupp ’000’ används samt att sojan odlas på varma jordar och där sådden sker företrädesvis i perioden 15-25 maj. Soja kan odlas med flera olika radavstånd, men 25 eller 50 cm förefaller vara mer lämpliga än 12,5 eftersom det inte finns herbicider som ännu är registrerade för användning i Sverige. Det är även möjlig att de större radavstånden ger mer ljus och värme mellan plantorna och att radsådd minskar risken för markpackning. Skörd sker oftast i början av oktober, men soja är stråstyv och dråsfast och skörden kan därför ske även på tjälad mark. En typisk avkastning ligger på 2 ton per ha med en proteinhalt om 40%.

Soja förefaller kunna odlas från Skåne i söder till Mälarlandskapen i norr, men viss fokus på Öland och Gotland.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Sverige importerar ca 250 000 ton soja per år, huvudsakligen till kraftfoder. Soja har dock ett mycket stort användningsområde och är en internationellt sett en mycket värdefull gröda för såväl djur som människor. Det mångsidiga användningsområdet gör därmed grödan intressant att etablera i Sverige. På sikt kan projektets kunskaper även användas för fjäderfä- och grisproduktionen. Både ekologisk och konventionell råvara bedöms av industrin vara intressant.
Idén att odla soja i Sverige är inte ny. Provningar med soja utfördes på Öland och Östergötland redan 1941, och 1949 kom den första svenska korsningen. År 1950 introducerades FISKEBY III och den sista sorten (FISKEBY V) registrerades 1968. Trots att dessa korsningar idag är fyrtio-femtio år gamla har de provats även under senare tid och ibland används för att visa på problemen med sojaodling.

Under projektets tre år har fältförsök rörande radavstånd, såtider och olika sorter genomförts i Skåne och på Öland. Vi har även knutit till oss fältförsök i regi av bl a Scandinavian Seed AB, olika naturbruksgymnasier samt försök på Åland. Svenska Foder AB har välvilligt bidragit med analyser av de olika sojasorternas proteininnehåll.

Såtidsförsöken har visat att soja i princip kan sås från början av maj till början av juni. Det har dock visat sig att den lämpligaste perioden för sådd är senare delen av maj. Iakttagelsen ansluter väl till den uppfattning vi haft och även rekommenderat potentiella odlare. Vissa sorter, speciellt de som är mer nära 00-gruppen än 000-gruppen, förefaller gynnas av en tidig sådd, dvs i början av maj, i det fall den påföljande sommaren blir varm. En tidig sådd kan dock ge problem som påverkar uppkomst och utveckling negativt. Ett sådant exempel är om det blir en svalare period i samband med uppkomst. Då står sojaplantan still i utvecklingen och drabbas ofta av skador av duvor som ser hjärtbladen som begärliga. En sen sådd ger ofta en snabb uppkomst och snabb utveckling som gör att hjärtbladsstadiet passeras fort. Det finns således fler skäl som talar för en sådd i senare delen av maj än emot.

Proteinhalterna har varierat med sort, försöksplats och försöksår. Generellt varierar halterna mellan 38 och 44% av ts. Överlag är proteinhalten högre i det öländska försöket än i det skånska. Detta beror sannolikt på att det skånska bevattnades, vilket internationellt anses öka skörden, men sänka proteinhalten. Sojabönorna har under samtliga försöksår legat mycket över proteinhalterna i t ex åkerböna och ärta.

Inför säsongen 2013 har ett flertal odlare meddelat att de avser odla tillsammans ca 60 hektar. Sojautsäde har liksom tidigare år att importeras till Sverige via sökandens försorg. Ett närmare samarbete med Scandinavian Seed har inletts under 2012 för att trygga utsädesförsörjningen till Sverige och detta har medfört att ett antal österriskiska och schweiziska sorter introducerats på marknaden. Flera av dessa nya sorter har uppvisat högre avkastning i fältförsök 2012, jämfört med de sorter som använts i SLF-projektet. Några av de nya sorterna är också tidigare och mer robusta än de vi provat.

Vi har tack vare stort engagemang och annan finansiering utanför projektet, lyckats tillverka sojabas, dvs en processad livsmedelsråvara som kan användas till allehanda sojalivsmedel. De industriföreträdare som deltagit bedömer svensk råvara som mycket intressant och av högre kvalitet än motsvarande importerad. Vi hoppas att kunna arbeta vidare med svensk sojaodling även 2014, men sådan forskning och utveckling bygger givetvis på finansiering från forskningsråden och näringslivet, vilken tyvärr hittills uteblivit.