Test av antibiotikakänslighet hos Dichelobacter nodosus isolerade från får med fotröta

Sammanfattning av slutrapport
I Sverige är fotröta hos får en anmälningspliktig sjukdom och Svenska Djurhälsovården driver ett frivilligt kontrollprogram. Skadorna på klövarna är smärtsamma och ger ofta upphov till hälta. I kontrollprogrammet används framförallt fotbad med zinksulfat och flytt av djur till smittfria ytor men i besättningar med allvarlig fotröta kan fotbadsserien kombineras med antibiotika i injektionsform.
Vi har tidigare inte haft någon metod för antibiotikaresistensbestämning av fotrötebakterien Dichelobacter nodosus och känner följaktligen inte till resistensläget i landet. I den aktuella studien testades en metod för att bestämma antibiotikakänsligheten hos ett urval av fältisolat av D. nodosus. Totalt testades 43 isolat varav 39 kom från besättningar med klinisk fotröta. Alla isolat utom ett hade hög känslighet för fyra testade antibiotika (penicillin, erytromycin, tetracyklin och enrofloxacin). Resultaten kan användas för att välja lämpligt antibiotikum vid behandling av fotröta.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Test av antibiotikakänslighet hos Dichelobacter nodosus från får med fotröta

Syfte med studien
Fotröta hos får är en infektionssjukdom som orsakar både lidande för djuren och ekonomiska förluster. De första symtomen är hudförändringar i klövspalten men rötan kan i allvarliga fall sprida sig under sulhornet som helt kan lossna. Skadorna är ofta smärtsamma och leder då till att djuren blir halta. Sjukdomen orsakas främst av bakterien Dichelobacter nodosus som är svårodlad och bara växer i frånvaro av syre varför det endast finns ett fåtal studier gjorda om dess antibiotikakänslighet. I Sverige är fotröta hos får en anmälningspliktig sjukdom och Svenska Djurhälsovården driver ett frivilligt kontrollprogram. I kontrollprogrammet används framförallt fotbad med zinksulfat och flytt av djur till smittfria ytor men i besättningar med allvarlig fotröta kan fotbaden kombineras med antibiotika i injektionsform. I dagsläget finns ingen metod för antibiotikaresistensbestämning av Dichelobacter nodosus i Sverige och vi känner följaktligen inte till resistensläget i landet.

Resultat
Totalt testades 43 isolat av Dichelobacter nodosus varav 39 kom från besättningar med symtom på fotröta. Alla isolat utom ett var känsliga för fyra testade antibiotika (penicillin, erytromycin, tetracyklin och enrofloxacin).

Metod
Flera metoder testades men endast en, agardilution, visade sig fungera på grund av bakteriens egenskaper. Denna metod innebär att antibiotika blandas i tvåstegsspädningar i varm flytande agar innan plattorna gjuts och att sedan en uppslamning av bakterierna sätts som små droppar på agarplattorna. Efter odling i värmeskåp läses plattorna av för växt eller ej och den lägsta hämmande koncentrationen av ett visst antibiotikum kan bestämmas.

Slutsats och råd till näringen eller vidare behov av studier
Alla isolat av Dichelobacter nodosus utom ett var känsliga för de antibiotika som testades. Resultaten kan användas för att välja lämpligt antibiotikum vid behandling av fotröta. Ett syfte med studien var att undersöka om penicillin, vilket skulle vara ett bättre val än tetracyklin ur ett antibiotikaresistensperspektiv, skulle kunna vara ett alternativ för behandling av fotröta. Resultaten för penicillin i den här studien tyder på att bakterien skulle vara behandlingsbar. Men förutom känslighetstester behövs kliniska studier för att visa om penicillin är effektivt mot fotröta.