UPPFÖDNINGSMODELLER FÖR KÖTTRASSTUTAR Del 2: Sensorisk, teknologisk och nutritionell kvalitet

Populär sammanfattning för slutrapport

Denna slutrapport avser köttkvalitetsstudier på köttrasstutar som fötts upp enligt olika modeller. Produktionsresultaten har redan redovisats av Anna Hessle för delprojektet Uppfödningsmodeller för köttrasstutar Del 1: utfodring, tillväxt, slaktresultat och företagsekonomi.
Detta projekt avsåg att undersöka eventuella fördelar för köttkvaliteten med denna produktionsform. I projektet studerades alternativa sätt till nötköttsproduktion med mervärden, med fokus på naturbetesmarker och svenska fodermedel. Samtidigt önskade vi öka inslaget av ”nyttigt” fett i köttet genom att bete och de alternativa proteinfoder som användes innehåller de eftertraktade omega 3(n-3)fettsyrorna. De naturligt medföljande antioxidanterna, har även en positiv effekt på köttets färg och därmed färgstabilitet.
Delstudie 1. Tre uppfödningsmodeller för stut samt en kontrollgrupp av ungtjurar studerades. I vardera av de fyra försöksleden fanns femton djur fördelade på tre boxar. Av dessa ingick tre djur från varje box i köttkvalitetsstudien, d.v.s. nio djur per försöksled.
Delstudie 2. Slutgödning med hampfrökaka
Femtiotre mjölkrasstutar, som tidigare har betat naturbetesmarker, slutgöddes under vintern 2005/2006 på Götala försöksstation. Djuren fördelades på två olika proteinfodermedel och två olika levande vikter vid slakt. Åtta djur per grupp studerades.
Stutar med samma foderstat som ungtjurarna hade lägre fodereffektivitet än tjurarna. Däremot hade stutarna i försöket högre fodereffektivitet än vad aktuell utfodringsnorm anger enligt rapporten av Anna Hessle. Utfodringsnormen för stutar av tung köttraskorsning bör därför kunna sänkas. Om en viss försiktighet i rekommendationerna eftersträvas bör i alla fall behovet kunna anges som 90 % av mjölkrastjurarnas behov, till skillnad från dagens 100 %.
30-månadersstutarna, med låg utfodringsintensitet under stallperiod 1, uppvisade kompensatorisk tillväxt under efterföljande betesperiod och vägde endast 20 kg mindre än 25-månaders-stutarna vid installning. Fettsyror analyserades i biff och rostbiff. Tjurarna var magrare och fettsyraprofilerna skilde sig mellan stutar och tjurar. Dessutom var skillnaden mellan n6/n3-kvoten mycket tydlig mellan de olika utfodringsgrupperna. Grovfoderutfodring gav en n6/n3-kvot på drygt 1,2 i bägge musklerna jämfört med 3,2 i koncentratutfodrade djur.
Välmarmorerat kött förknippas med god mörhet. Ryggbiffarna från stutarna var mer marmorerade än ryggbiffarna från ungtjurarna, där slakt från stall (25-månadersstutarna ) eller med hög vikt (30-månadersstutarna) gav mest marmorering. Däremot visade inte de begränsade Warner Bratzler-mätningarna att 30-månadersstutarna var mörare. Skärmotståndsmätningar kunde inte genomföras tillfredsställande p.g.a. tekniska problem (fryshaveri) och har därför kompletterats med analys av myofibrillärt fragmenteringsindex (MFI). Proverna som analyserades med MFI var frysta dag 7 och inga skillnader fanns mellan behandlingarna. På grund av fryshaveriet kunde den sensoriska analysen inte genomföras.
Stutarna blev inte slaktmogna vid de tidpunkter som planerats utan ca två månader senare. Därmed styrker inte resultaten fullt ut hypotesen att köttrassstutar kan bidra till utjämnade leveranser av köttraskött över året.
Hampastudien visade klart att de nyttiga fleromättade fettsyrorna avspeglar fodret och följaktligen gav utfodring med hampfrökaka bättre fettsyrasammansättning ur detta perspektiv. Andra köttkvalitetsparametrar skiljde sig inte mellan soja och hampautfodrade mjölkrasstutar.

Konklusioner
Bete, hampa- och rapskaka ger en mer omega-3 rik fettsyrasammansättning i kött än traditionella kraftfoder.
Hampa är ett utmärkt proteinfoder
Stutar av tung köttraskorsning kan ges 90 % av fodergivan på bete.