Utsädesburna sjukdomar - smittogradens betydelse

Sammanfattning av slutrapport
Snabb utsädeskontroll och behandling vid behov utgör viktiga förebyggande åtgärder inom ett långsiktigt hållbart lantbruk. I projektet undersöktes betydelsen av några utsädens smittograd på primärsmitta och skörd samt användning av realtids(RT)-PCR som analysmetod för kornets bladfläcksjuka i vårkorn respektive fusarium (inkl. snömögel) i vårvete, höstvete och havre.

I fältförsöken minskade primärangreppen av kornets bladfläcksjuka och fusarium desto större andel av friskt utsäde som ingick i de tillblandade partierna med olika proportioner av friskt och sjukt utsäde. Betning med kemiska bekämpningsmedel minskade angreppen betydligt av bladfläcksjuka och fusarium samt kunde ge en positiv effekt på planttäthet, tusenkornvikt, rymdvikt, proteinhalt, ergosterol och skörd.

RT-PCR kunde identifiera, särskilja och mängdbestämma kornets bladfläcksjuka, snömögel samt flera arter fusarium. RT-PCR metoden behöver dock utvecklas vidare för att kunna jämföras med och ersätta konventionella metoder.

Populärvetenskaplig sammanfattning
De primära angreppen av en växtsjukdom kan komma från utsädet, marken, vattnet, luften eller andra organismer. För att undvika angrepp är det viktigt att begränsa smittorisken. När det gäller utsädesburen smitta finns det flera möjligheter. I första hand bör friskt utsäde användas men om friskt utsäde saknas kan utsädet behandlas genom betning med kemiska eller biologiska bekämpningsmedel eller med värmebehandling. Flera undersökningar har påvisat de utsädesburna sjukdomars betydelse och därför är betning av utsädet i många fall en lönsam åtgärd.

Syftet med projektet var att undersöka betydelsen av ett utsädes smittograd på primära angrepp och skörd för stråsädessjukdomarna bladfläcksjuka i vårkorn och fusarium (inklusive snömögel) i vårvete, höstvete och havre. När detta samband är känt kan ett korrekt beslut tas om, hur och med vilket preparat eller metod ett utsäde behöver behandlas. I projektet undersöktes även om det är möjligt att använda den molekylära och DNA-baserade metoden Realtids(RT)-PCR för sundhetsanalys av stråsädessjukdomar.

Under 2008-2010 såddes fältförsök på flera platser i landet. För att kunna jämföra hur smittograden påverkade grödan blandades ett friskt och ett sjukt utsädesparti i olika proportioner. I vårkorn varierade smittograden av kornets bladfläcksjuka från 6-63 % medan smittograden av fusarium i vårvete, höstvete och havre varierade från 0-37%.

Resultaten visade att utsädets smittograd hade en direkt betydelse för primärangreppets storlek av kornets bladfläcksjuka och fusarium. Angreppen minskade med ökande andel friskt utsäde. Konsekvenserna av utsädets smittograd för skörd och andra agronomiska egenskaper var dock varierande. Sambandet mellan planttäthet och skörd var otydligt. För både kornets bladfläcksjuka i vårkorn, och fusarium i vårvete, höstvete och havre var skörden i flera fall bibehållen trots högre grad av smittat utsäde. Detta beror troligen på grödans förmåga att kompensera för minskad planttäthet under växtsäsongen.

Betning med kemiska betningsmedel i vårkorn minskade andelen primärsmitta och gav i vissa fall en merskörd jämfört med ingen betning. Flera av betningsmedlen hade en positiv effekt på planttäthet, tusenkornvikt, rymdvikt och proteinhalt. I vårvete hade betning en positiv effekt på tusenkornvikt, rymdvikt, proteinhalt och ergosterol. Betning hade även en positiv effekt på skörden i höstvete och havre.

RT-PCR kunde identifiera och mängdbestämma kornets bladfläcksjuka, snömögel samt flera arter av fusarium. För bestämning av kornets bladfläcksjuka i utsädespartier var överensstämmelsen mellan den konventionella osmometoden och RT-PCR dock låg. PCR-metoden behöver därför utvecklas och standardiseras för att kunna användas som ett komplement till eller ersättning för konventionella biotester.

Snabb utsädeskontroll och behandling vid behov utgör viktiga förebyggande åtgärder inom ett långsiktigt, hållbart lantbruk. Resultaten av projektet visar att de metoder som används idag bör kompletteras med molekylära metoder för identifiering och bevakning av växtsjukdomar.