Växtstyrning och retardering av prydnadsväxter i växthus med hjälp av avancerad ljusstyrning

Avsikten med projektet var att utveckla metoder för att begränsa sträckningstillväxten hos kruk- och utplanteringsväxter med hjälp av ljuset. Tillskottsljus (smalspektrumljus från LED-ljuskällor) gavs före, under och efter den naturliga fotoperioden. Dessutom provades tillskott av ljus inuti bladverket. Växtslag som Calibrachoa, Tagetes, Margerit, Julstjärna, Krysanthemum m.fl. användes i försöken. Genom erfarenheter från en serie försök kunde en modell tas fram där en period på 8 h naturligt ljus, kompletterat med 660 nm rött ljus, var basen samt kompletterat dagförlängning 2 h före med rött (620 nm) ljus och 2 h efter med grönt (525 nm) ljus efter för att uppnå totalt 12 h fotoperiod. Modellen provades på utplaneringsväxter och visade sig vara lika effektiv som traditionell kemisk tillväxtreglering när det gäller plantornas kompakthet. Däremot försenades blomningen hos något växtslag.

Styr tillväxten med hjälp av ljuset!
Tidigare har odlarens möjligheter att styra ljuset i växthuset ofta inskränkt sig till skuggning med skuggväv eller skuggfärg, samt tillskott av ljus genom ett belysningssystem som reglerats genom till/från. På senare år har dock möjligheterna att styra ljuset utökats. Mörkläggningsvävar finns allt oftare installerade. Dessutom finns det numera möjlighet att påverkar kvaliteten hos tillskottsljuset genom att använda ljuskällor baserade på LED-teknik. Sammantaget innebär detta helt nya möjligheter att styra växternas tillväxt med hjälp av ljuset, för att på så sätt kunna reducera eller eliminera användningen av kemiska tillväxtregulatorer. Tidigare försök har visat att användning av korta fotoperioder (6-8 h) är användbart för att reducera sträckningstillväxten i utplanteringsväxter. Genom att ge en period på tre veckor med kort fotoperiod i mitten av tillväxtperioden (efter att plantorna, om långdagsplantor, blominducerats före) uppnås kompakta plantor.
Att tillföra smalspektrumljus med hjälp av LED-lampor är en annan möjlighet att påverka sträckningstillväxten. Man kan tänka sig dels att man tillför smalspektrumljus i kombination med naturligt ljus under dagtid, eller att smalspektrumljuset ges som dagförlängning eller nattavbrott. I det här projektet provade vi båda möjligheterna, var för sig och i kombination. Som grund låg alltid en kort fotoperiod av naturligt ljus (8 h) genom att mörkläggningsvävar var stängda från 16:00 till 8:00.
I första steget provades dagförlängning om sammanlagt 4 h, där två timmar förlades före och två timmar efter de åtta timmarna med naturligt ljus. Olika kombinationer med rött (620 nm våglängd), grönt (525 nm), blått (460 nm) och vitt (kontinuerligt spektrum 430-730 nm) ljus provades. Växterna som användes var Calibrachoa och Pelargon. Utöver detta fanns en behandling med enbart 8 h naturligt ljus utan dagförlängning. En behandling där rött ljus gavs i början av dagen och grönt ljus gavs i slutet på dagen visade sig ge kortast internoder i både pelargon och Calibrachoa. Hos Calibrachoa gav förvisso behandlingen med 8 h naturligt ljus ännu mindre sträckning, men till priset att inga blommor utvecklades.
När smalspektrumljus tillfördes som ett tillskott till naturligt ljus (det gavs endast 20 µmol/m2/s) blev planthöjden i julstjärna lägst om det gavs 660 nm ljus, jämfört med 620 nm, 460 nm, vitt ljus eller inget tillskott. Krysanthemum var däremot helt opåverkad av de olika behandlingarna, och för Kalanchoe var internodielängden istället högst för de plantor som fått 660 nm ljus.
Erfarenheterna från dessa försök ledde fram till ett försök där smalspektrum tillfördes både före, under och efter en period om 8 h med naturligt ljus. Först gavs 2 h rött ljus (620 nm), därefter naturligt ljus i kombination med rött (660 nm) ljus i 8 h, och därefter 2 h grönt (525 nm) ljus. Dagförlängningen gavs med c:a 20 µmol/m2/s medan det tillskottet dagtid var 30 µmol/m2/s. Som jämförelse fanns ett led där plantorna retaderades kemiskt och ett led med helt oretarderade plantor. Försöksplantorna var av växtslagen Margerit, Pelargon, Calibrachoa och Tagetes. I samtliga växtslag blev planthöjd/internodielängd lika låg eller lägre med ljusbehandlingen som med kemisk retardering. I Margeriterna blev dessutom stamtjockleken betydligt högre med ljusbehandlingen. Däremot försenades blomningen något, främst i Margerit (c:a 10 dagar) men även i Tagetes (4 dagar). Det blev även färre blommor i Margerit. En period med full naturlig dagslängd de sista två veckorna av kulturtiden skulle troligen kunna motverka dessa nackdelar utan att slutresultatet med avseende på kompakthet blev negativt drabbat. Man kan också tänka sig att öka fotoperiodens längd genom att öka på dagförlängningen från 4 till 5 eller 6 h för att förbättra blombildningen hos långdagsväxter.