Vildsvin invid gårdsknuten - hur skyddar vi svenska grisar från afrikansk svinpest?

Introduction of African swine fever to Sweden would be devastating for the national pig industry. Infected wild boar are considered the most likely route of introduction to Swedish domestic pigs and preventive measures are needed. Knowledge of how infection from wild boar to pigs can be prevented, however, is
lacking. We need to know more about the wildboar-domestic pig interface, about the nature of contacts between wild boars and pigs, how common they are, and how they could be avoided. The project will provide a basis for developing a strategy to prevent risky contacts by identifying the measures that are
most important and most resource efficient for prevention as well as management during an outbreak of African swine fever. Early detection of local spread will allow adaptation of the strategy when needed. The strategy will be useful also in the management of other infections that are spread from wild boar to pigs.

Afrikansk svinpest hotar den svenska grisindustrin. Introduktion till svenska vildsvin och vidare spridning genom direkt eller indirekt kontakt med grisar bedöms vara den troligaste smittvägen. Förebyggande åtgärder behövs för att förhindra sådan spridning, inte minst med en allt större vildsvinsstam i åtanke. Kunskapen om hur smitta från vildsvin till gris ska förhindras är dock bristfällig. Vi vet för lite om hur kontakter mellan vildsvin och grisar ser ut, hur vanliga de är, och hur de skulle kunna undvikas. Projektet avser ge underlag för en strategi för att förebygga och avvärja kontakter. Genom att identifiera vilka åtgärder som är viktigast och mest resurseffektiva både i förebyggande syfte och vid ett eventuellt utbrott av afrikansk svinpest kan en kostnadseffektiv kontrollstrategi utarbetas. Tidig påvisning av lokal smittspridning möjliggör anpassning där så behövs. Strategin kommer att vara användbar även i hanteringen av andra smittor som sprids från vildsvin till gris.

Afrikansk svinpest hos vildsvin utgör ett hot mot grisproduktionen, och risken för introduktion till Sverige och till grisar är en realitet. Med en ökande vildsvinsstam följer en ökad risk för kontakter mellan vildsvin och grisar, och därmed en ökad risk för spridning av sjukdomar. Två huvudstudier genomfördes med datainsamling baserad på frågeformulär och åtelkameror på gård, med syftet att öka vår förståelse för potentialen för kontakter mellan vildsvin och grisar i olika produktionssystem, med fokus på typ och frekvens av kontakter och i vilken grad de kan förebyggas. Resultaten visar att vildsvin finns i närheten av kommersiella grisgårdar i Sverige i hög omfattning, och att det finns potential för kontamination av gårdsmiljön om en infektionssjukdom skulle förekomma, och därmed att potentialen för smittöverföring mellan populationerna är hög. Biosäkerheten måste därför anpassas till ett scenario med smittrisker i den omkringliggande miljön i högre grad än vad vi varit vana vid

Afrikansk svinpest är en smittsam, dödlig sjukdom som i dag anses utgöra ett av de största hoten för den europeiska grisnäringen. Sedan 2014 har sjukdomen spridits bland vildsvin i många länder i EU, och orsakat sporadiska men regelbundna utbrott i grisbesättningar. Det saknas i dagsläget vaccin så det enda sättet att skydda grisar från smittan i områden där sjukdomen finns bland vildsvin är genom att ha ett bra smittskydd, det vill säga genom att skydda sina grisar från direkta eller indirekta kontakter med vildsvin. I Sverige finns inte afrikansk svinpest hos grisar eller vildsvin, men vi vet av erfarenhet från Europa att sjukdomen kan spridas över långa sträckor, med människans hjälp, och att risken för att vi också ska få hit den är reell. Vi vet också att risken är större att ett första fall drabbar vildsvin än att det drabbar gris. Den svenska vildsvinsstammen har ökat kraftigt i antal under de senaste decennierna, och antalet uppgår idag till över 250 000 individer. Detta har gjort vildsvinet till ett intressant jaktbart vilt i Sverige men också lett till ökande skador på gröda och marker. Med det ökande antalet följer en ökad risk för kontakter mellan vildsvin och grisar, både direkt och indirekt, och med detta följer en ökad risk för överföring av eventuellt förekommande smittsamma sjukdomar från vildsvin till gris. Med detta i åtanke var det övergripande syftet med detta projekt att öka vår kunskap direkta och indirekta kontakter mellan vildsvin och gris, för att förstå vilka smittrisker detta skulle kunna innebära, med särskild fokus på afrikansk svinpest. Sådan kunskap behövs för att vi ska kunna ge vetenskapligt baserade råd vad gäller biosäkerhet och smittskydd till grisproducenter och djurhälsoorganisationer med syfte att förebygga spridning av afrikansk svinpest från vildsvin till grisar. För att uppnå detta syfte i har två huvudstudier genomförts. I den första studien skickade vi ut frågeformulär till svenska grisbönder med frågor som dels rörde i vilken grad (hur ofta och hur nära) de observerade vildsvin eller vildsvinsaktiviteter i närheten av sin gård och dels information om gården i sig inklusive lokalisation, storlek och produktionsform. Dessutom ville vi veta ifall de vidtog några särskilda åtgärder för att förebygga kontakter med vildsvin. I den andra studien använde vi oss av kameror som placerades ut runt om ett antal grisgårdar för att i mer detalj kunna studera om och hur ofta och nära vildsvin rör sig runt grisgårdarna i fråga. Resultaten visar tydligt att vildsvin finns i närheten av kommersiella grisgårdar i Sverige, och omkring 80% av de producenter som svarade på enkäten uppgav att de såg vildsvin eller tecken på vildsvinsaktivitet någon gång under året. Vi såg inga tydliga skillnader beträffande grad av kontakt mellan olika produktionsformer och mellan säsonger. Däremot var det tydligt att kontakterna var mer omfattande i områden med fler vildsvin, vilket naturligtvis kunde förväntas. Med vildsvin invid gårdsknuten i så hög grad finns stor potential för kontaminering av den omedelbara gårdsmiljön om en smittsam sjukdom som afrikansk svinpest skulle förekomma hos vildsvinen. Biosäkerheten på gårdsnivå måste därför anpassas till ett scenario med infektionsrisker i den omgivande miljön i större utsträckning än vad vi tidigare varit vana vid. Under hela projektperioden har projektet därför aktivt deltagit i utvecklingen av den vildsvinsmodul som inom kort kommer att lanseras inom biosäkerhetsprogrammet Smittsäkrad besättning. Modulen är ett komplement till de nu befintliga nivåerna och syftar till att säkerställa att deltagande gårdar kan förebygga direkta och indirekta kontakter mellan grisar och vildsvin, dvs. att uppnå en högre biosäkerhet i svensk grisproduktion specifikt med avseende på smittrisker relaterade till vildsvinskontakter. Under denna process har resultaten från projektet kontinuerligt kommunicerats till och diskuterats med det team som arbetar med utvecklingen av modulen, och har därmed integrerats i arbetet.