Vilken effekt har fånggrödor, skörderester, mineral- och stallgödsel på skördepotential och mullförråd i marken?

The effect of catch crops, management of crop residues, mineral fertilizers and manure on crop production, soil fertility and soil carbon stocks over time will be quantified. This assessment will improve the tools used in agricultural extension work, as well as in lifecycle analysis and greenhouse gas. The project takes a holistic approach by evaluating a large number of long-term field experiments. Being able to quantify the positive effects of catch crop beyond the reduction of nutrient leaching will enhance the farmers' interest in maintaining these practices. Crop residues are increasingly in demand and livestock numbers are decreasing. The use of catch crops is an opportunity to compensate, at least partially, for the negative effect on soil organic matter resulting from straw export and less organic fertilization. The project will also meet the increased reporting requirements of the agricultural sector's carbon footprint.

Effekten av fånggrödor, hantering av skörderester, mineral- och stallgödsel på skördeutveckling, bördighet och markens kolförråd över tiden kommer att kvantifieras för att förbättra verktyg som används inom rådgivning och redovisning av jordbrukets klimatpåverkan. Projektet tar ett helhetsgrepp om ett stort antal långliggande fältförsök som kommer att utvärderas. Enskilda försök har tidigare studerats men en heltäckande analys saknas. Att kunna värdera fånggrödors positiva effekter, förutom utlakningsminskning, är mycket angeläget för att behålla lantbrukarnas intresse för dessa. Skörderester efterfrågas alltmera och antalet husdjur håller på att minska. Användandet av fånggrödor utgör en möjlighet att kompensera åtminstone delvis för den tärande effekt på markens mullförråd som en halmbortförsel och mindre organisk gödsling innebär. Kraven på rapportering av sektorns klimatpåverkan kommer förmodligen att öka framöver. Projektet kommer att svara upp mot dessa behov.

Fånggrödor, hantering av skörderester, samt mineral- och stallgödsel påverkar markens bördighet och kolförråd. Effekten av dessa åtgärder har kvantifierats, och projektet har tagit ett helhetsgrepp om ett stort antal långliggande fältförsök som har utvärderats. Vi kunde visa att i) fånggrödor leder till en genomsnittlig kolinlagring på 0,32 ton kol per hektar och år med fånggröda, ii) kolinlagringen i marken efter nedbrukning av skörderester är lägre i lätta jordar jämfört med lerjordar, iii) kvävegödsling ökar kolförrådet i marken, iv) kolförrådet ökar med ungefär 30 kg kol per ton stallgödsel, och v) odlingsåtgärder påverkar även kolförrådet i den övre delen av alven. Resultaten har använts för att förbättra befintliga verktyg som används inom rådgivning och redovisning av jordbrukets klimatpåverkan. Kraven på rapportering av sektorns klimatpåverkan kommer förmodligen att öka framöver. Projektet har därför bidragit till att svara upp mot dessa behov.

Åtgärder som gynnar mullhalten i marken är en investering som lönar sig på sikt, eftersom den är viktig för bördigheten. Fånggrödor minskar utlakningen av kväve genom att de växer vidare när huvudgrödan har skördats. Genom att analysera marken i långliggande fältförsök med rajgräs kunde vi visa att fånggrödor gör att mullhalten i jorden höjs, vilket dessutom kan bidra till att Sverige når uppsatta klimatmål. Det kol som binds in i åkermarken kan nämligen kompensera för en inte försumbar del av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Dessutom har fånggrödorna andra positiva egenskaper, som att begränsa erosion, öka den biologiska mångfalden och förbättra markstrukturen.
Fånggrödan växer och tar upp kväve huvudsakligen under hösten, efter det att huvudgrödan har skördats. Genom att förlänga perioden av fotosyntes ökar fånggrödorna inlagringen av atmosfäriskt kol i växtmaterial som sedan blandas in i jorden. Enligt våra beräkningar kommer ungefär en tredjedel av det kol som tagits upp i fånggrödan att lagras in i marken. Försöken i Skåne och Västra Götaland visar på en genomsnittlig kolinlagring på 0,32 ton kol per hektar och år med fånggröda.
Även andra odlingsåtgärder som bygger upp kolförrådet i marken har kvantifierats i projektet: Kolförrådet ökar med ungefär 30 kilo för varje ton stallgödsel. Kolinlagringen i marken efter nedbrukning av skörderester är lägre i lätta jordar jämfört med lerjordar. Kvävegödsling höjer kolförrådet med 1-2 kilo per kilo kväve, p.g.a. större ovanjordisk biomassa men framför allt större produktion av rötter: Rötter lämnar ett drygt dubbelt så stort bidrag till mullförrådet jämfört med samma mängd ovanjordiska skörderester.
Rötternas viktiga roll för mullbildningen är också den främsta orsaken till att vallar höjer markens kolförråd. I motsats till ettåriga växter såsom spannmål eller oljeväxter, producerar fleråriga vallar stora mängder underjordisk biomassa och därmed ökas inlagringen av kol i mullen. Växtföljder dominerade av vallar lagrade i genomsnitt in 0,5 ton kol per hektar och år jämfört med odling av enbart ettåriga grödor. Odlingsåtgärder påverkar även kolförrådet i den övre delen av alven, som är viktig för rotutvecklingen.
Hur mycket halm måste jag lämna kvar för att bibehålla mullförrådet? Detta är en fråga som många lantbrukare ställer, eftersom skörderester kan användas för att producera biobränslen som kan ersätta fossila bränslen och därigenom minska utsläppen av koldioxid. Exempelvis räcker energin i halmen från ett hektar höstvete till för att producera kvävegödsel till 12 hektar vete. För att hålla en viss kolhalt i marken kan det vara klokare att exportera halmen för att producera bioenergi och istället odla en fånggröda, jämfört med att lämna halmen i fält efter en spannmålsgröda. Ett system där man dessutom skördar fånggrödan sent på hösten för att producera biogas och sedan för tillbaka rötresten som gödselmedel skulle vara ännu bättre för mullförrådet, klimatet och resurshushållningen.
Generellt kan man säga att de skötselåtgärder som ökar den totala biomassaproduktionen inom jordbruket också är bra för klimatet. Detta är slutsatsen man kan dra från den analys av de många långliggande fältförsök som vi har genomfört. Marken har ett långt minne och kolförrådet förändras långsamt. Därför är de långliggande försöken viktiga. De kommer att kunna användas även framöver, förmodligen för att svara på frågor som vi ännu inte har ställt.
Resultaten från projektet har använts för att förbättra befintliga verktyg som används inom rådgivning och redovisning av jordbrukets klimatpåverkan enligt Klimatkonventionen. Intresset för mullhalten verkar öka, speciellt bland jordbrukare som har problem med markstrukturen. Dessutom kommer kraven på rapportering av sektorns klimatpåverkan förmodligen att öka framöver. Projektet har därför bidragit till att svara upp mot dessa behov.