Vitblommig åkerböna (Vicia faba) i fodret till suggor

Sammanfattning av slutrapport
I produktionsförsök med suggor har 10% inblandning av vitblommig åkerböna i foder utan sojamjöl testats. Ett foder med 7,5% sojamjöl men utan åkerböna användes som jämförelse. Totalt 49 Yorkshiresuggor med blandat kullnummer (2-4) ingick i försöket, som pågick från seminering inför den första försökskullen till avvänjning av den andra försökskullen. Suggor utfodrade med åkerböna hade genomgående mindre gynnsam utveckling vad gäller vikt, späckmått, bogsår och utslagning men den enda signifikanta skillnaden som kunde påvisas var att suggor som fått åkerböna i fodret hade tunnare ryggspäck vid avvänjning än suggor som fått sojamjöl i fodret. Kullstorlek och smågrisvikter påverkades inte av försöksbehandling. Totalt sett påverkades alltså inte produktionsresultaten på något avgörande sätt. Vitblommig åkerböna bör därför kunna användas i fodret till suggor vid måttlig inblandning, upp till 10% av fodret.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Vitblommig åkerböna i fodret till suggor

Syfte
De vitblommande sorter av åkerböna som finns tillgängliga numera har lägre innehåll av tanniner (garvsyror) än de traditionella brokblommiga sorterna, och borde därför vara bättre som foderråvara till grisar. Vitblommande åkerböna fungerar bra i smågris- och slaktgrisfoder, men när det gäller suggor finns inga försök redovisade! Syftet med försöket är att täppa till denna kunskapslucka.

Resultat
Suggor vars foder innehöll sojamjöl eller åkerböna fick lika stora kullar och deras smågrisar växte lika bra. Suggor utfodrade med åkerböna hade genomgående mindre gynnsam utveckling vad gäller vikt, späckmått, bogsår och utslagning, men den enda skillnaden som var statistiskt säkerställd var att suggor som fått åkerböna i fodret hade tunnare ryggspäck vid avvänjning än suggor som fått sojamjöl i fodret. Totalt sett fungerade alltså åkerböna i stort sett bra som foder till suggor.

Metod
Försöksfodret Åkerböna innehöll 10% vitblommig åkerböna men inget sojamjöl. Försöksfodret Soja innehöll 7,5% sojamjöl men ingen åkerböna. I båda fodren ingick dessutom spannmål och 8 respektive 4% rapsmjöl.

Yorkshiresuggor som tidigare hade grisat 1-3 gånger utfodrades antingen med Åkerböna (24 suggor) eller Soja (25 suggor) från seminering inför den första försökskullen till och med avvänjning av den andra försökskullen.

För att följa produktionen under de två grisningarna vägde vi suggorna vid seminering, vid grisning , 3 veckor efter grisning och vid avvänjning när smågrisarna var 5 veckor gamla. Vid samma tillfällen mätte vi också suggornas späcktjocklek med hjälp av ekolod. Vi vägde smågrisarna en och en som nyfödda, vid 3 veckors ålder, vid avvänjning när de var 5 veckor samt vid 9 veckors ålder.

Vi genomförde statistiska analyser av våra insamlade data för att kunna konstatera om produktionen varit olika i försöksgruppen Åkerböna och försöksgruppen Soja, och om eventuella skillnader troligen berott på ren slump eller om de var statistiskt säkerställda.

Slutsats och råd till näringen eller behov av vidare studier
Vitblommig åkerböna bör kunna ingå i suggfoder i måttliga mängder, upp till kanske 10% av fodret.

En viss försiktighet är på sin plats. Det var inte särskilt många suggor i försöket, 24-25 per grupp. Då kan det förhållandet att vi inte kunnat visa statistiskt säkra skillnader mellan grupperna bero på att skillnaderna inte fanns dvs var slumpmässiga. Alternativt kan skillnader ha funnits där, men varit för små för att vara möjliga att påvisa med ett så litet antal djur per grupp. Vi har inte kunnat hitta några tidigare försöksresultat med vitblommig åkerböna till suggor, och har därför inget att jämföra med. För att kunna ge säkra rekommendationer om foderråvarors användbarhet behöver man ha ett säkert underlag, och helst flera av varandra oberoende försök.

Åkerböna är intressant som proteingröda eftersom vi kan odla den i Sverige. Om vi ska kunna använda mera närodlade eller hemodlade foderråvaror i grisproduktionen måste vi ha alternativ till importerat sojamjöl. Ju fler alternativ vi har desto enklare är det att göra foderblandningar som möter grisarnas behov av energi och näringsämnen utan onödiga överskott av t ex kväve (protein) som ju belastar miljön i slutändan. Detta gäller givetvis även för suggfoder, och det är angeläget att få med åkerböna bland de alternativ som kan användas. Vidare studier behövs alltså.