Forskare rekommenderar ny användning av åkerböna till gris

Nuvarande rekommendationer för användning av åkerböna i foder till gris är att främst vitblommiga sorter ska användas. Men nya studier ställer gamla sanningar på ända.

Åkerböna är en inhemsk proteingröda som diskuteras som ett alternativ till importerad soja för djurfoder. Odlingen har ökat i Sverige men användningen till grisar begränsas bland annat av ett lågt innehåll av den viktiga aminosyran metionin vilket blir ett problem speciellt i ekologisk produktion eftersom fodret där inte får kompletteras med rena aminosyror. Åkerböna innehåller också bland annat tanniner som har negativ påverkan på fodrets smältbarhet.

För växtföljden är åkerböna en bra gröda eftersom den är kvävefixerande och även påverkar jordstrukturen positivt med sitt djupgående rotsystemet. Sen mognad och växtsjukdomar har emellertid gett grödan dåligt rykte ur skördesäkerhetssynpunkt.   

Det finns brokblommiga och vitblommiga sorter av åkerböna. Hittills har främst vitblommiga sorter rekommenderats för foder till grisar eftersom de, till skillnad från de brokblommiga, är så gott som fria från tanniner som sänker fodrets smältbarhet för såväl protein som andra näringsämnen.   

Vilka bönor kan användas? 

För att öka kunskapen om åkerböna som foder till gris har forskare på SLU undersökt fodervärdet hos olika sorter som odlas i Sverige och genomfört utfodringsförsök till tillväxtgrisar.  

- Vi ville hitta brokblommiga sorter som skulle kunna användas som foder till gris, säger Emma Ivarsson , SLU. Brokblommiga sorter ger högre skördar och har en bättre sjukdomsresistens. 

I laboratoriet analyserades innehåll av tannin, näringsämnen och smältbarhet för 16 olika sorter av åkerböna från olika odlingsplatser i södra Sverige. Undersökningarna visade att brokblommiga bönor hade mer tanniner och en lägre smältbarhet än vitblommiga bönor men att det också fanns stora sortskillnader inom respektive grupp. Utifrån analysresultatet valdes två brokblommiga och en vitblommig sort med hög proteinhalt ut till utfodringsförsöket.  

Test med krävande smågrisar  

I utfordringsförsöket testades foder som innehöll 20 procent av någon av de tre utvalda sorterna, dels med tillsats av rena aminosyror dels utan, för att avspegla förhållandena i konventionell respektive ekologisk uppfödning. Som kontrollfoder användes kommersiellt smågrisfoder med soja. 

Fodret testades på grisar från fem till nio veckors ålder. Det är en period av kraftig tillväxt och eftersom grisarna just blivit avvanda ställer de särskilt stora krav på fodrets smaklighet och sammansättning. Forskarna studerade grisarnas tillväxt och foderomvandlingsförmåga men också foderintag, förekomst av diarréer och antalet medicinska behandlingar.  

Foder med åkerböna fungerade lika bra som kontrollfodret oavsett sort 

Den lägre smältbarheten hos brokblommiga bönor hade inte någon negativ påverkan utan grisarna växte lika bra oavsett vilken böna som ingick i deras foder. De grisar som fick åkerböna växte också lika bra som de som fick sojabaserat kontrollfoder. Grisarna visade heller inte större ovilja att äta foder med åkerböna jämfört med annat foder.  

- Vi trodde vi skulle hitta en större spridning mellan olika sorter men fick inga sådan skillnader, säger Emma Ivarsson. Alla sorter fungerade lika bra som foder oavsett blomfärg. 

Studien visar att tillväxtgrisar kan utfordras med upp till 20 procent åkerböna, oavsett om man använder en brokblommig eller en vitblommig sort. Försök i Danmark har gett liknande resultat där upp till 25 procent åkerböna i foderblandningen även gav ett bättre foderutnyttjande än ett sojabaserat foder.  

- Våra resultat stämmer överens med och bekräftar resultaten i den danska studien , säger Emma Ivarsson. Ett väl optimerat foder med åkerböna fungerar fint oavsett om åkerbönan är vit- eller brokblommig. Så vårt förslag att även brokblommiga sorter ska omfattas av rekommendationerna för utfodring av tillväxtgrisar är väl underbyggt. 

Projekt H1350188: ” Åkerböna till gris i konventionell och ekologisk produktion – egenskaper och användbarhet hos olika sorter”