Stiftelsen lantbruksforskning

Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse
finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer

Så kan utsläpp från växthus minimeras

Hanteringen av kemiska bekämpningsmedel i svenska växthus har blivit mycket bättre under senare år. Det är till exempel vanligt att vatten återanvänds. Men fortfarande förekommer det att växtskyddsmedel läcker ut. I ett projekt som finansierats genom Stiftelsen Lantbruksforskning har man kartlagt olika typer av läckage och visat hur utsläppen kan förhindras.

Det är framför allt två typer av läckage det handlar om: Punktutsläpp vid påfyllnads- och rengöringsplatser och läckage via dräneringsvatten som kan innehåller växtskyddsmedel. Punktutsläppen beror bland annat på att det är lätt att spilla växtskyddsmedel utan att det märks och där mycket små utsläpp kan innebära allvarliga föroreningar. Lösningen är att ha en påfyllnadsplats som tar hand om spill, till exempel en helgjuten betongplatta med avlopp som leder ut till en biobädd eller bioreaktor utanför växthuset eller att ha någon form av mobil påfyllnadsplats. Läckage via dräneringsvatten kan framför allt uppstå då växtskyddsmedel vattnas ut till plantorna. Med ett tätt recirkulerande system minimeras risken för läckage.

Odlare kan också undvika utsläpp av förorenat vatten genom att rena vattenflödet från kemiska substanser. Det finns olika lösningar som passar beroende på vattenmängden: en bioreaktor eller ett reningssystem som antingen bygger på väteperoxid och UV-ljus eller på ozon och aktivt kol. För riktigt stora flöden kan man behöva anlägga ett slutet våtmarkssystem.

Nu har vi kartlagt hur växthus läcker, det var inte känt tidigare. Vi har identifierat de risker som finns och  vilka de stora läckagevägarna är, säger Klara Löfkvist, forskare vid JTI. Vi vet också vilka metoder som kan användas för att förhindra att växtskyddsmedlen kommer ut i miljön. Problemet är att de ännu inte används så mycket i praktiken.

Konceptutveckling och kostnader  

De lösningar som finns i rapporten är utvärderade och bedömda, men finns inte i praktisk användning. Tekniken fungerar, men det behövs mer konceptutveckling så att den blir tillgänglig att köpa och installera. Dessutom handlar det om vilka kostnader odlarna klarar av. 

Näringen är intresserad, miljömedvetandet är stort och många har gjort betydande investeringar i bland annat recirkuleringssystem, berättar Klara Löfkvist. Men samtidigt är hela branschen pressad av hårda krav från handeln, internationell konkurrens och stort fokus på pris.
Det är positivt att handeln nu uppmärksammar svenskproducerat, avslutar Klara Löfkvist, med lönsamma odlingar går det att göra mer för att minimera det läckage som fortfarande förekommer. 

I projektet kom man också fram till att vi inte har problem med för höga natriumhalter i det recirkulerade vattnet i Sverige. Det problemet förekommer i Nederländerna, där natriumhalten vanligen är hög både i markvatten,  ytvatten och i kommunalt vatten. När natriumhalten i returvattnet blir för hög behöver det släppas ut för att undvika skadliga effekter på växterna och då kan även växtskyddsmedel läcka ut i vattendrag.

Läs mer i projektbanken

Artikeln har tidigare publicerats i stiftelsens nyhetsbrev, nummer 1 2016

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Namn
E-postadress