Salt kan reducera fungicidanvändningen i potatisodling

Fem års fältförsök visar att ett oorganiskt salt, kaliumfosfit, har en så god effekt mot bladmögel i potatis att det kan ersätta en del av de fungicider som i dag används. Generellt ger kombinationsbehandling med reducerad dos fungicid lika gott skydd som full dos.

Algsvampen Phytophthora infestans är ett gissel i potatisodlingen. Den orsakar bladmögel som angriper blasten med skördeförluster som följd. Den kan också angripa knölarna och orsaka brunröta vilket gör dem oätliga.

För att hålla bladmöglet i schack krävs upprepade behandlingar med svampmedel, fungicider. I Sverige går en tredjedel av jordbrukets användning av fungicider till potatisodlingen trots att den odlade arealen är förhållandevis liten.

Det finns alltså goda skäl att leta efter alternativa metoder och medel. SLU-forskaren Erland Liljeroth har undersökt olika kombinationer av kaliumfosfit och fungicider i odling av matpotatis och stärkelsepotatis. Enligt försöksresultaten går det att reducera fungicidanvändningen eller förlänga behandlingsintervallerna med hjälp av kaliumfosfit.

Det fungerar, det har vi kunnat visa. Men eftersom medlet är registrerat som gödningsmedel och inte som bekämpningsmedel får det i princip inte användas för behandling mot bladmögel, säger Erland Liljeroth.

Fältförsök med mat- och stärkelsepotatis 

Fältförsöken inleddes 2011 med pilotförsök, och pågick sedan 2012-2015 i samarbete med Hushållningssällskapet Skåne. I försöken har kaliumfosfit i form av gödningsmedlet Proalexin använts tillsammans med fungiciderna Ranman Top, Revus 250 SC, Infinito och Shirlan. En rad olika doser och blandningar av Proalexin och fungicider har studerats. Dessutom förekom led med två veckors bekämpningsintervall i stället för en vecka.

De odlade matpotatissorterna var Bintje, Perlo, Sava och Ovatio, stärkelsesorterna var Merano, Seresta, Kuras och Sarion.

Resultaten visar på god effekt av kaliumfosfiten, särskilt i partiellt bladmögelresistenta sorter. 2014 års försök visar till exempel att de kombinerade behandlingarna med fungicid och Proalexin i reducerad dos var lika effektiva som full dos fungicid i den partiellt resistenta matpotatissorten Perlo. För den känsliga sorten Bintje blev dock resultat något sämre.

2015 visade försöken med stärkelsepotatis att full dos Proalexin gav lika hög knölskörd av sorten Kuras som full dos fungicid.Även ledet med två veckors intervall med halv dos fungicid och halv dos Proalexin gav god skörd.

Hälften av varje gav bäst resultat

Erland Liljeroth fann att 50 procent kaliumfosfit och 50 procent fungicid var den bästa kombinerade behandlingen i matpotatis. Den gav lika gott skydd mot bladmögelangrepp som full dos fungicid med bibehållen avkastning.

I stärkelsesorterna fungerade kaliumfosfiten ännu bättre. I de mest resistenta sorterna kan behandling med endast kaliumfosfit vara tillräcklig, och om man kombinerar Proalexin med fungicid kan det räcka med att behandla varannan vecka i stället för varje.

Kaliumfosfit skulle alltså kunna spela en roll i potatisodlingens växtskydd, särskilt i kombination med fungicder. Detta ger miljöfördelar, och det skulle också minska risken för att bladmögelsvampen utvecklar resistens mot fungicider.

De resthalter av kaliumfosfit som uppmättes i potatis är förmodligen ofarliga. Ämnet har låg toxicitet och inga gränsvärden finns för potatis i dag. I Nordamerika används kaliumfosfit mot bladmögel i potatis och myndigheterna där anser att ämnet är harmlöst. I Europa används det bland annat i vindruvor, och det gränsvärde som finns här skulle mycket väl rymma de halter som uppmättes i potatis som fått de kombinerade behandlingarna.

Vi går vidare med med analyser av resthalter i samarbete med Lyckeby Starch. Kaliumfosfit är lättrörligt i vatten och stärkelsefraktionen är fri från resthalter enligt nya analysresultat, säger Erland Liljeroth.

Läs mer i projektbanken