Andelen dödfödda kalvar har ökat under de senaste 10-15 åren. Denna ökning har varit särskilt markant för förstakalvande SLB. Syftet med detta projekt (nr 932503) var att öka kunskaperna om orsakerna till dödfödslar och kalvningsproblem för att kunna identifiera de tjurar som troligen kommer att ge upphov till dödfödslar. Dessutom var målsättningen att ta fram kunskaper för att kunna göra en effektivare avelsvärdering för kalvningsegenskaper.

En tredjedel av de dödfödda kalvarna var "normala"
Obduktionsstudierna av dödfödda kal- var visade att kalvningssvårigheter förklarade ca hälften av dödfödslarna. Detta kunde verifieras genom att dessa kalvar hade blödningar under huden, som tyder på att de genomgått en svår kalvning. Hela en tredjedel av kalvarna var däremot fullt utvecklade och hade inga tecken på missbildningar, kalvningssvårigheter eller andra orsaker som skulle kunna förklara dödfödseln. Fem procent av de dödfödda kalvarna hade någon form av missbildning, vilket räknas som en normal siffra. Övriga kalvar hade dött i livmodern (11%), av infektioner eller av andra oförklarade orsaker.

"Morfarseffekten" viktigast i avelsarbetet
Studier av kontrollmaterial visade att det finns en tydlig genetisk variation för dödfödslar, som inte har med kalvningssvårigheter att göra. Det är viktigt att tjurarna avelsvärderas för både dödfödslar och kalvningssvårigheter, både i egenskap av fäder till kalvarna såväl som till korna. Kalvens fader påverkar kalvens lätthet att födas (tex födelsevikt). Fadern till kalvens moder påverkar hennes egenskaper att föda fram kalven (tex bäckenets storlek och lutning). Dessa egenskaper motverkar i viss utsträckning varandra då en kalv med låg födelsevikt är lättare att föda fram, men när denna kalv själv ska bli moder är risken för en svår förlossning större om den är en liten kviga. När man selekterar i avelsarbetet är det viktigt att man i första hand tar hänsyn till den sk morfarseffekten dvs kvigans förmåga att föda fram en levande kalv.

Olika egenskaper för dödfödslar
Dödfödslar vid första och senare kalvningar ska betraktas som olika egenskaper eftersom kvigorna fortfarande växer och inte är fullt utvecklade när de föder fram sin första kalv. Antalet senare kalvningar som man utgått ifrån för att förklara den genetiska variationen i kalvningsegenskaper var dock litet.

Ytterligare studier behövs
Ytterligare studier behöver göras för att ta reda på varför skillnaderna mellan kvigor och andrakalvare är så stor inom SLB-rasen jämfört med SRB. Projektet har bland annat finansierats av Stiftelsen Lantbruksforskning.

För mer information: Britt Berglund, Inst för husdjursgenetik, SLU, tel 018-671973.

---