FRÅGA EXPERTEN: Hållbara alternativ till svampmedel tar hjälp av de goda generna

En potatisodlare i syd undrar hur långt forskarna har kommit med att lösa oron för bladmögel och röta.

Vi svarar regelbundet på frågor i tidningen ATL och den senaste frågan handlar om kors klövhälsa.

FRÅGA: Hej! Som potatisodlare är man ständigt oroad över problem med bladmögel och röta. Hur ser forskningen ut i Sverige kring nya metoder för att bekämpa bladmögel?

SVAR: Tack för din fråga! Vi kontaktade forskarna i ett projekt som nyligen slutrapporterade sin forskning kring genetisk resistens i potatisproduktionen. Här svarar Milla Karlsson och Erik Andreasson, forskare vid SLU:

”Forskningen i Sverige är inriktad mot metoder som anses vara mer hållbara alternativ till de svampmedel som dominerar bekämpningen av potatisens bladmögel.  

Mycket av forskningen inom bladmögelbekämpning utgår från användning av växtens eget immunsystem och andra biologiska mekanismer. Genom att studera potatis och dess nära släktingar har man identifierat resistensgener och sensitivitetsgener som kan nyttjas för att minska angrepp av bladmögel.  

Resistensgener leder till att växten kan känna igen en viss skadegörare och tidigt ge ett starkt immunsvar som stoppar infektionen, men resistensen kan gå förlorad om endast en sådan gen finns hos växten, vilket oftast är fallet i de resistenta sorter som odlas i dag. I svenska fältförsök där tre resistensgener användes tillsammans i King Edward såg man att det kan ge fullständig resistens. Testning av nya resistensgener ska leda till att fler sådana kombinationer kan finnas tillgängliga. För att få fler resistenskällor pågår även försök att aktivera identifierade resistensgener som saknar full funktion.  

Sensitivitetsgener eller känslighetsgener är gener som kan användas för att minska skadorna när genen sätts ur funktion och därmed känsligheten för angrepp minskas. Svensk forskning är på gång att identifiera nya sensitivitetsgener, och även potatis som saknar specifika sensitivitetsgener har testats i fältförsök i Sverige. Resultaten visar att bladmöglet då kan minska och skörden öka utan fungicider.  

I traditionell växtförädling är det svårt att avla potatis med ny resistens utan att påverka de egenskaper man vill behålla. Därför har många potatissorter med resistensgener eller utan känslighetsgener skapats med hjälp av nya genomiska tekniker som möjliggör specifika ändringar, vilket gör att de för närvarande klassas som genmodifierade organismer (GMO) i EU. Användningen av dessa sorter är därför begränsad i nuläget, men en lagstiftningsprocess som kan ge nya möjligheter är i gång. 

Annan forskning undersöker om RNA-interferens (RNAi), som reglerar geners uttryck genom att degradera RNA-sekvenser som passar med en given mall, kan tillsättas i odlingen. Dock finns inga fältförsöksdata från detta ännu. Andra forskare försöker förstå hur sjukdomen beter sig på populationsnivå. Studier av spridning och vilka typer av bladmögel som finns kan leda till bättre råd om när och hur förebyggande åtgärder behöver tas, och förbereda oss på hur sjukdomen kan komma att påverkas av förändrade yttre omständigheter, som temperaturhöjningar.” 

Mattias Norrby, forskningschef Stiftelsen Lantbruksforskning