FRÅGA EXPERTEN: Styva leror kräver större givor kalk

Den vanliga givan på 6-8 ton kalk per hektar verkar vara för låg på riktigt styva leror. Där visar studier att det kan behövas 12-15 ton strukturkalk per hektar för att minska fosforläckage.

Vi svarar regelbundet på frågor i tidningen ATL och den senaste frågan handlar om anpassningar för att klara jordbruket under extrema väderförhållanden.

FRÅGA: Det har precis varit säsong för kalkning av mina lerjordar. Jag undrar hur man gör för att ”gå plus” med strukturkalkning, det vill säga hur kombinerar man fosforförluster och skördeökning?

SVAR: Tack för din fråga! Jag vände mig till forskarna Ararso Etana, Jens Blomquist och Thomas Keller på SLU, som är väl insatta i strukturkalkning och som ger sitt svar här. 

”Strukturkalkning behöver planeras noggrant. Det gäller 1. kalkningstidpunkt, 2. kalkgiva, 3. inblandning, och 4. efterföljande jordbearbetning. Kalkningen bör ske när lerjorden är lättbearbetad (sönderfaller i små aggregat) vid kultivering inför eller efter kalkspridningen.

Att sprida strukturkalk i kokig jord är inte kostnadseffektivt eftersom det ger mycket lägre kontaktyta mellan strukturkalken och lerpartiklarna som är en grundförutsättning för att de önskvärda reaktionerna ska kunna ske. Vänta helst till nästa sommar om bruket på jorden är olämpligt och markfuktigheten är hög.

Jordar med lågt lerinnehåll – lägre än cirka 25 procent – bör inte strukturkalkas. Prioritera också jordar med lägre pH, förslagsvis under pH 7. 

Nuvarande vanliga giva på sex till åtta ton per hektar av blandvaror (kalciumhydroxid och kalciumkarbonat) verkar vara för låg, särskilt för styva leror som behöver högre givor. Ett laboratorieförsök, som ingick i Stiftelsen Lantbruksforsknings projekt O-18-23-160 “Jordartsanpassad strukturkalkning för effektivare fosforretention”, visade att för styva leror krävs det 12 till 15 ton per hektar strukturkalk. Kostnaderna kan reduceras genom att applicera på delar av fält där risken för fosforförluster och följande övergödning av vattendrag är stor. Djupare jordbearbetning än inblandningsdjupet späder ut kalken så jordbearbetning bör ske till detta djup eller grundare, helst så grunt som möjligt. 

I ett tidigare fältförsök kunde man se att en och samma giva av släckt kalk gav högre skörderespons om jorden bara bearbetades med kultivator på hösten än om den plöjdes. I ett pågående fältförsök undersöker vi just nu om man kan förlänga effekten på fosforförluster genom att dra ner på intensiteten i jordbearbetningen. 

Strukturkalkningen leder ibland, men inte alltid, till direkta skördeökningar. Om markens pH är (för) lågt kan den kemiska effekten av en pH-höjning tas tillvara. Nyttan med strukturkalkning är oftare indirekt, såsom snabb upptorkning som skapar möjlighet för tidig sådd, stabilare aggregat som är mindre benägna att slamma ihop, bättre infiltration som i sig minskar risken för erosion, lägre dieselförbrukning vid jordbearbetning och en jord som faller sönder lättare vid bearbetning och ger ett finare såbruk”.

Mattias Norrby, Forskningschef Stiftelsen Lantbruksforskning