Stiftelsen lantbruksforskning

Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer

​Mjölkproducenternas attityder och prioriteringar viktiga för kornas livslängd

Många friska kor slås ut i förtid trots att det skulle vara lönsamt för mjölkbönderna att låta korna leva längre.

Det finns många goda skäl för att försöka få korna att bli kvar längre i besättningen. För lantbrukaren leder det till förbättrad lönsamhet eftersom en längre tids mjölkproduktion ger bättre återbetalning på den investering som gjorts för att föda upp en kvigkalv till en mjölkande ko. För konsumenten kan en kort livslängd ses som ett tecken på dålig djurhälsa och välfärd.

Ett effektivt avelsarbete har under många år bedrivits i Sverige för att få fram hållbara och friska mjölkkor. Svenska kor har potential för en lång produktiv tid.  Ändå har den genomsnittliga faktiska livslängden inte ökat de senaste 10 -15 åren och ligger oförändrat på drygt 60 månader.

– Trots att vi har kunskap om fördelarna har vi inte lyckats förbättra livslängden hos svenska kor. Budskapet tycks inte ha gått fram eller så är det andra faktorer som vägt tyngre, säger Ulf Emanuelson, SLU.

Varför ökar inte livslängden?

För att hitta orsakerna till att livslängden hos svenska kor inte ökar har forskare vid SLU genomfört en tredelad studie bland annat med basis av information från den officiella kokontrollen.

Först gick forskarna igenom material från kodatabasen för alla kvigkalvar som föddes och kalvade från och med september 2004 till och med augusti 2011 för att undersöka faktorer på besättningsnivå och deras samband med genomsnittlig livslängd. Därefter utarbetades en enkät som skickades ut till gårdar med antingen kort eller lång produktiv livslängd som identifierats ur kodatabasen. Slutligen genomfördes tio djupintervjuer med lantbrukare som svarat på enkäten.

Stor skillnad i genomsnittlig livslängd mellan besättningarna

Resultaten från kodatabasen visar på nästan två års skillnad i genomsnittlig livslängd mellan de besättningar som hade kortast livslängd och de som hade längst. Stora besättningar och framför allt besättningar som ökat mycket i storlek liksom besättningar med stor andel kor som slogs ut tidigt i laktationen hade kortare genomsnittlig livslängd.

Enkätundersökningen visade att avgränsning vid foderbordet, hullbedömning av kvigor, regelbunden klövverkning, stor betesyta per ko samt att lantbrukaren agerade snabbt vid sjukdomssymtom var faktorer som gav större chans för att tillhöra gruppen med längst livlängd.

– Vi hade trott att vi skulle hitta tydliga faktorer på skötselnivå som skulle kunna användas praktiskt i rådgivningen för att förlänga kornas livslängd. Visst fanns det indikationer på skillnader i hälsa och skötsel där det finns utrymme för förbättringar i vissa besättningar.  Men intervjuerna med lantbrukarna visade ändå på att det i högre utsträckning är annat än kornas skötsel och hälsotillstånd som påverkar livslängden, säger Ulf Emanuelson.

Djupintervjuerna visade att lantbrukarna uppskattade diskussionen kring livslängden och höll med om att den borde öka. Men själv hade de inte arbetat med frågan och få hade några konkreta mål för den egna besättningen.

En vanlig förklaring till utslagning är att lantbrukare som har fullt i ladugården gör plats för en kviga som kalvar in genom att slå ut en ko, den så kallade kvigmotningen.

– Det finns en rädsla hos lantbrukarna att inte ha tillräckligt med kvigor att sätta in. Därför tycks de hellre minimera risken för detta i stället för att arbeta med längre livslängd hos korna. Det finns heller ingen fungerande marknad för kvigor på samma sätt som t.ex. i Holland där överskottskvigor kan säljas i stället för att ersätta en ko, säger Ulf Emanuelson.

Livslängdens betydelse för lönsamheten måste synliggöras

– Den relativt korta genomsnittlig livslängden hos svenska kor är kanske inte så allvarligt som vi trott eftersom det inte verkar vara ett djurhälsoproblem utan styrs av så många andra faktorer, säger Ulf Emanuelson.

Men eftersom det finns många goda skäl för att behålla korna längre i besättningarna är en viktig slutsats i studien att livslängden behöver göras mer synlig på besättningsnivå och behöver lyftas som en viktig diskussionsfråga i rådgivningen.

– Vi måste få lantbrukarna att tro på presenterade resultat och tillsammans med rådgivarna arbeta med vad som är möjligt att göra i varje enskild besättning, för en förlängd livslängd och därmed även en ökad lönsamhet för lantbrukaren, säger Ulf Emanuelson.

Slutrapport Projekt V1130034, FoU Mjölk ”Varför ökar inte livslängden hos svenska mjölkkor?” Ulf Emanuelson, SLU, ulf.emanuelson@slu.se

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Namn
E-postadress