FRÅGA EXPERTEN: Forskarna arbetar för att kartlägga hönshirsens resistens

Vad händer inom forskningen med risken att hönshirsen är på väg att bli resistent mot bekämpning?

Det besvärliga ogräset hönshirs har utvecklat resistens mot kemisk bekämpning i många länder. Forskningen arbetar för att kartlägga hur resistensen uppstår.

Vi svarar regelbundet på frågor i tidningen ATL och den senaste frågan handlar om anpassningar för att klara jordbruket under extrema väderförhållanden.

FRÅGA: Som lantbrukare i södra Sverige har jag som många andra problem med hönshirs. En stor risk är att hönshirsen ska bli resistent mot bekämpning och därför borde det vara viktigt med forskning om det. Hur ser det ut med det? /Carl-Erik

SVAR: Tack för din fråga! Det bedrivs en del forskning på området. Vi har fått ett svar från Anneli Lundkvist och Theo Verwijst, båda forskare vid Institutionen för växtproduktionsekologi på SLU.

”Hönshirs är ett av de besvärligaste ogräsen i världen. Den är konkurrensstark, producerar mycket frön och kan mycket riktigt utveckla herbicidresistens. 2023 rapporterades resistens i 26 länder. Hönshirs har utvecklat resistens mot nio olika preparat (verkningsmekanismer). Det finns till och med populationer med resistens mot fyra olika preparat samtidigt.

Forskare arbetar för att kartlägga var och hur hönshirs utvecklar resistens. Det finns två huvudtyper av resistens: metabolisk resistens (MR)och targetsite-resistens (TS), båda typerna förekommer hos hönshirs.

Vid MR bryts bekämpningsmedlet ned snabbare av ogräset vilket ger mer eller mindre kraftig resistens. Effekten försämras gradvis vilket kan göra den svår att upptäcka i fält. Vid TS ändras herbicidens verkningsställe i växten så att den inte längre kan göra skada och då sker en snabb ökning av antalet resistenta plantor i fält. Hos hönshirs är det fråga om båda typerna av resistensutveckling.

Flest resistensfall har hittats i ris, majs och sojaböna i USA, Kina, Italien och Brasilien. Växten har utvecklat resistens mot flera vanliga bekämpningsmedel, som ALS-, ACC- och fotosynteshämmare (HRAC-grupperna 1, 2, 5 och 6). Det är oroväckande eftersom dessa herbicider används i stor utsträckning i Sverige. Ingen resistens har rapporterats hos oss ännu men det är bara en tidsfråga.

För att minska risken för resistens behöver man kombinera flera åtgärder. Att undvika spridning av frön mellan fält är centralt eftersom hönshirsen är svår att bli av med när den väl etablerat sig. Genom att tvätta maskiner och använda rent utsäde kan en stor del av fröspridningen förhindras. Ensidig odling av till exempel majs och behandling med samma typ av preparat år efter år ökar risken för resistens. Genom mer höstgrödor och vall i växtföljden, samt användning av olika preparat, får hönshirs svårare att konkurrera.

Den trivs kring vattensamlingar och i system med reducerad bearbetning så väldränerade fält, användning av direktsådd eller plöjning på infekterade fält kan vara effektiva metoder. Om flera av dessa åtgärder används kan användningen av herbicider minskas vilket är gynnsamt ur ett resistensperspektiv”.

Mattias Norrby, Forskningschef Stiftelsen Lantbruksforskning