FRÅGA EXPERTEN: Så kan grisbönder minska risken för MRSA

Stiftelsens forskningschef Mattias Norrby svarar regelbundet på frågor i tidningen ATL och den senaste frågan handlar om antibiotikaresistens hos grisar och råd till grisproducenter.

Hur stor är risken för MRSA i svenska grisbesättningar – och vad kan du som producent göra för att minska den? Forskaren ger svar.

Hej! Jag bor i Skåne och producerar grisar. Eftersom vi har nära till gränserna mot övriga Europa är jag lite bekymrad över antibiotikaresistens hos grisarna. Jag undrar därför om det finns svensk forskning om MRSA och om det finns några råd om vad jag som grisproducent kan göra för att skydda mina djur och mig själv mot antibiotikaresistens?

Vänliga hälsningar Anna

Tack för din fråga! Vi kontaktade forskaren Krista Tuominen som doktorerat på LA-MRSA i svenska grisbesättningar. Läs hennes svar om hur du ska tänka kring resistenta bakterier.

”Jag förstår att nyheter om den ökande antibiotikaresistensen i världen kan kännas oroande. Med antibiotikaresistens menar vi att bakterier har utvecklat motståndskraft mot antibiotika. Det är när bakterier utsätts för antibiotika, och motståndskraftiga överlever och förökar sig, som resistens kan uppstå. Resistens kan också spridas när bakterier utbyter resistensgener med varandra. Redan resistenta bakterier kan sedan spridas mellan människor, djur och miljön.

Att minska behovet av antibiotikaanvändning är ett av de bästa sätten att förebygga utvecklingen av antibiotikaresistens. Det innebär att hålla djuren friska genom god djurhållning och att följa smittskyddsrutiner för att minska risken för sjukdom och därmed behovet av antibiotika. När antibiotika behövs är det viktigt att använda dem på ett ansvarsfullt sätt och alltid enligt veterinärens råd.

Hos grisar ses antibiotikaresistens särskilt hos bakterier som kan orsaka diarré, men även friska djur kan bära på resistenta bakterier. Ett exempel är den lantbruksdjurassocierade formen av meticillinresistenta Staphylococcus aureus (LA-MRSA), som är vanligt förekommande hos grisar i vissa länder. En pågående EU-gemensam studie har nyligen visat att LA-MRSA också förekommer hos friska svenska grisar, men vi vet ännu inte hur utbredd den är. Erfarenheter från andra länder och en svensk modelleringsstudie visar att det kan vara mycket svårt att bli av med LA-MRSA från en besättning om den väl har hunnit sprida sig.

Eftersom vi inte vet om ett djur bär på LA-MRSA eller andra resistenta bakterier utan att provta, är det viktigt att förebygga eventuell smittspridning även från till synes friska djur. Precis som vid förebyggande av resistensutveckling handlar det om att ha goda smittskydds- och hygienrutiner, begränsa kontakten mellan olika djurgrupper och vara försiktig vid inköp av djur. Eftersom LA-MRSA kan överföras mellan djur och människor är det särskilt viktigt att personer som arbetar med grisar använder skyddskläder, inklusive andningsskydd, och håller en god hygien vid arbete i grisbesättningen.”

Texten publiceras i samarbete med tidningen ATL