Serologi är den effektivaste kontrollmetoden för salmonella i mjölkbesättningar

Att få ett utbrott av salmonella i mjölkbesättningen kan vara både dyrt och stigmatiserande för enskilda mjölkproducenten. Forskare på SLU har genomfört ett projekt för att hitta effektivare metoder för salmonellakontroll.

Salmonellaförekomsten i svenska mjölkbesättningar är låg, men utbrotten innebär höga kostnader för den enskilda lantbrukaren. Dessutom kan drabbade lantbrukare känna att de är avvikande och inte är så duktiga djurbönder.

- I Sverige är det ofta ett stort stigma för drabbade lantbrukare. Även om de får stöd från staten, så har Jordbruksverket tvingande regler för hanteringen av salmonellautbrott och det blir allmänt känt om en gård drabbas, säger Susanna Sternberg Lewerin, som är huvudsökande i studien ”Effektivisering av salmonellakontrollen i svenska mjölkbesättningar”.

Salmonella Dublin, som är en av de vanligaste salmonellatyperna på nötkreatur i Sverige, visar sig på kalvar genom att de får en allmän infektion som kan leda till lunginflammation och sepsis, vilket kan leda till dödsfall. De kan även få diarré. För de vuxna djuren kan salmonella leda till diarré, mastit och till att korna kastar.

Utbrotten av salmonella har minskat kraftigt, men nedgången sker inte i samma takt som tidigare. Det, tillsammans med att man såg att bara en mindre andel av de drabbade djuren hittades genom den nuvarande salmonellakontrollen, gjorde att man ansåg att det fanns ett behov av förbättrad kostnadseffektivitet i kontrollprogrammet för salmonella i mjölkbesättningar.

För att få ett vetenskapligt underlag till ett nytt program beviljades en forskargrupp, med Susanna Sternberg Lewerin som huvudsökande, anslag till projektet. Projektet planerades i tre delar:

• Utvärdering av kostnader för bekämpning av salmonella i svenska mjölkbesättningar.
• Identifiering av faktorer som ökar risken av salmonella i dagens svenska mjölkbesättningar.
• Vidareutveckling av teststrategier för salmonella i svenska mjölkbesättningar.

För att kunna utvärdera kostnaderna för salmonellabekämpning har man analyserat besättningsstorlek, produktionsform, salmonellaserotyp, spärrförklaringens längd och rutiner. Forskarna kom fram till att kostnaderna för bekämpning hade ett samband med spärrperiodens längd och besättningens storlek. Den genomsnittliga kostnaden för bekämpning var 4,6 miljoner kronor.

Salmonellasmittan får ett snabbare fäste i mjölkproduktion än i köttproduktion. Detta beror på att mjölkdjuren lever tätare in på varandra. De går runt i samma lösdrift, de mjölkas med samma mjölkmaskiner, de har utevistelse på mindre ytor och de går inte på djupströbädd.

- I mjölkproduktionen är det dessutom en mycket högre biologisk press på djuren, högproducerande mjölkdjur ligger nära den gräns av vad de faktiskt kan prestera, deras biologiska förmåga klarar inte så mycket mer, därför angrips de lättare av salmonella, säger Susanna Sternberg Lewerin.

Forskarna såg ett samband mellan besättningsstorlek och förekomst; större besättningar innebar större risk för salmonella.

En annan riskfaktor som visade sig vara närheten, inom fem kilometer, till andra mjölkgårdar. Det visade sig tydligt på Öland, där det finns ett kluster av angripna gårdar, där det varit svårt att bli av med smittan, då den går från besättning till besättning och det finns många stora besättningar.

En orsak till detta kan vara att laga skifte inte fått fullt genomslag på Öland, vilket betyder att korna från de olika besättningarna går på små beten intill varandra. Dessutom går sinkor och ungdjur från olika besättningar på gemensamt bete på Alvaret.

För att utveckla teststrategierna använde projektet data från salmonellaundersökningar inom besättningsutredningar och frivilliga provtagningar. Man testade olika scenarion med olika provtagningskombinationer. Serologi visade sig vara mest användbart, men även sockprover visade sig kunna ersätta individuella prover för en bättre kostnadseffektivitet.

De resultat man kom fram till i projektet används redan i den svenska salmonellakontrollen och de serologiska testerna används både för uppföljning av åtgärder i enskilda besättningar och för att kontrollera det generella läget i mjölkbesättningarna, som en komplettering till bakterieodlingar.