FRÅGA EXPERTEN: Hur mäter man kolinlagring?

Ett åtgärdssystem för att mäta kolinlagring behöver byggas utifrån definierade principer och åtgärder som man vet ger effekt. Att mäta på fält- eller gårdsnivå är för komplicerat.

Vi svarar regelbundet på frågor i tidningen ATL och den senaste frågan handlar om kolkrediter. 

FRÅGA: Det finns ett stort intresse för kolinlagring och kolkrediter. Kolet i mullen har blivit en handelsvara. Men hur mäter man egentligen hur mycket kol som lagras in och vad som påverkar inlagringen? Undrar vallodlande östgöte

SVAR: Tack för frågan som är intressant, inte minst då möjligheter till köp av svenska kolkrediter finns sedan en tid tillbaka. En erfaren forskare på området är Thomas Kätterer på SLU som svarar så här:

“Matjorden, ner till 25 centimeters djup, i en svensk åker innehåller i medeltal drygt 80 ton kol per hektar och man kan säga att det motsvarar ungefär 140 ton mull. När marken lagrar in kol så går det långsamt – så långsamt att en förändring i kolhalt endast kan mätas i långliggande försök med återkommande markinventeringar. Mätningar och jämförelser på en enstaka gård eller ett fält är också svåra och osäkra på grund av den naturliga variationen i markerna.

Om exempelvis vall jämfört med stråsäd ökar kolförrådet i matjorden med 0,5 ton per hektar och år så tar det 20 år tills det har ökat med 10 ton. Detta motsvarar ungefär den förändring som minst krävs för att den ska blir mätbar i fält med vanlig markinventering, det vill säga ett prov per hektar. Fältförsöken som pågått länge är då värdefulla eftersom effekten av en viss åtgärd har ackumulerats under många år.

Markkarteringen som jordbrukare själva gör följer ett standardiserat protokoll, men där mäter man i regel mullhalt, inte kolhalt. Visserligen finns det ett samband mellan kol och mull men det varierar mellan olika jordarter, vilket gör mätningen mera osäker och några exakta värden för särskilda och efterfrågade former av kol i marken kan det inte bli. Det finns helt enkelt för många felkällor beträffande analystekniken av kolhalten i ett markprov.

Exaktare mätningar som skulle behövas för att bestämma kolhalt och inlagring är mycket kostsamma och arbetskrävande och görs därför enbart inom ramen för forskning. Ett exempel på en sådan mätning är volymviktsmätning. För att kunna beräkna kolförrådet per volym, det vill säga per kvadratmeter eller hektar till ett visst djup, så behöver man mäta markens volymvikt. Volymvikterna varierar också under året på grund av frysning eller upptining, torkning eller vätning, jordbearbetning och så vidare.

Sammanfattningsvis har forskningen visat att i dagsläget är resultatstyrda kolkreditsystem där kolinlagring ska verifieras på fält- eller gårdsnivå inte realistiska eftersom mätningen är komplicerad. En mer kostnadseffektiv lösning som däremot går att tillämpa är så kallade åtgärdsstyrda system, där man alltså definierar ett antal principer som man vet ger effekt i genomsnitt och bygger systemet därefter.”

Mattias Norrby, Forskningschef Stiftelsen Lantbruksforskning