NY FORSKNING: Gödslas en fjärdedel av åkermarken i blindo?

Ungefär en fjärdedel av Sveriges åkermark ligger inom tjugo meter från en fältkant. Trots det saknas ofta tillförlitliga beslutsunderlag för hur dessa områden ska gödslas. Ny forskning visar att gödslingen i många fall skulle kunna minskas längs fältkanterna utan att skörden försämras.

Bakom studien står Kristin Persson, universitetslektor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tillsammans med forskare från SLU och Lantmännen. Forskningsprojektet har genomförts med medel från Stiftelsen Lantbruksforskning.

– Vi jobbar med precisionsodling, där målet är att optimera odlingsåtgärder som gödsling utifrån förutsättningarna på varje plats i fältet. Men när man markkarterar undviker man att ta prover närmast fältkanterna, och satellitbilderna som används för kvävegödsling innehåller inte heller tillförlitlig information där. Samtidigt ligger ungefär en fjärdedel av åkermarken inom tjugo meter från kanten. Vi ville därför undersöka om växtnäringsbehovet skiljer sig mellan fältkanterna och resten av fältet, säger Kristin Persson.

Undersökte mark och skörd

Forskarna valde ut fyra fält som gränsade både mot skog och öppen mark. På sammanlagt sexton provsträckor togs jordprover på tre olika avstånd från fältkanten. Samtidigt togs detaljerade skördekartor fram med hjälp av grödklippningar och drönarmätningar.

Resultaten visade tydliga skillnader.

– Våra beräkningar visar att man potentiellt skulle kunna minska gödslingen med i genomsnitt 22 kilo kväve och 5 kilo fosfor per hektar i kantzoner mot öppen mark. Mot skog handlade det om 28 kilo kväve och 13 kilo fosfor per hektar, utan att förlora skörd.

Kan ge både ekonomiska och miljömässiga vinster

Forskarna betonar att resultaten bygger på ett relativt litet underlag och hoppas därför kunna fortsätta datainsamlingen under ytterligare två år.

– Redan nu kan man säga att det finns all anledning att tänka till en extra gång kring gödslingen längs fältkanterna. Många odlare vet att skördenivåer och markförhållanden skiljer sig åt där. Frågan är om gödseln gör större nytta på de delar av fältet som har högre skördepotential.

En mer träffsäker gödsling kan också minska jordbrukets miljöpåverkan.

– Grovt räknat är det bara ungefär tre fjärdedelar av det kväve vi sprider som sedan lämnar fältet med skörden. Resten blir kvar i systemet eller läcker till miljön. Om vi kan minska gödslingen där den inte behövs kan vi minska både miljörisker och onödiga kostnader.

Kristin Persson hoppas nu att den fortsatta forskningen ska ge ännu bättre beslutsunderlag för ett mer träffsäkert jordbruk.

– Vi måste bli bättre på att följa naturens spelregler. Ju mer vi vet om de lokala odlingsförutsättningarna och hur grödorna förväntas svara på olika insatser just där, desto bättre beslut kan vi fatta.